< Psaltaren 95 >
1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.
Kommet, lasset uns Jehova zujubeln, lasset uns zujauchzen dem Felsen unseres Heils!
2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.
Lasset uns ihm entgegengehen mit Lob, [O. Dank] lasset uns mit Psalmen ihm zujauchzen!
3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.
Denn ein großer Gott [El] ist Jehova, und ein großer König über alle Götter;
4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.
In dessen Hand die Tiefen der Erde, und dessen die Höhen der Berge sind;
5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.
Dessen das Meer ist, er hat es ja gemacht; und das Trockene, seine Hände haben es gebildet.
6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.
Kommet, lasset uns anbeten und uns niederbeugen, lasset uns niederknien vor Jehova, der uns gemacht hat!
7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.
Denn er ist unser Gott, und wir sind das Volk seiner Weide und die Herde seiner Hand. -Heute, wenn ihr seine Stimme höret,
8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;
Verhärtet euer Herz nicht, wie zu Meriba, wie am Tage von Massa in der Wüste;
9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;
Als eure Väter mich versuchten, mich prüften, und sie sahen doch mein Werk!
10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;
Vierzig Jahre hatte ich Ekel an dem Geschlecht, und ich sprach: Ein Volk irrenden Herzens sind sie. Aber sie haben meine Wege nicht erkannt;
11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.
So daß ich schwur in meinem Zorn: Wenn sie in meine Ruhe eingehen werden!