Job 8

1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Then responded Bildad the Shuhite, and said: —

2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

How long wilt thou speak these things? Or, as a mighty wind, shall be the sayings of thy mouth?

3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

Should, GOD, pervert justice? Or, the Almighty, pervert righteousness?

4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

Though, thy children, sinned against him, and he delivered them into the hand of their transgression,

5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

Yet, if, thou thyself, wilt diligently seek unto GOD, —and, unto the Almighty, wilt make supplication;

6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

If, pure and upright, thou thyself, art, surely, now, will he answer thy prayer, and will prosper thy righteous habitation:

7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

So shall thy beginning appear small, —when, thy latter end, he shall greatly increase!

8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

For inquire, I pray thee, of a former generation, and prepare thyself for the research of their fathers; —

9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

For, of yesterday, are, we, and cannot know, for, a shadow, are our days upon earth:

10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

Shall, they, not teach thee—tell thee, and, out of their memory, bring forth words?

11 "Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

Can the paper-reed grow up, without a marsh? Or the rush grow up, without water?

12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

Though while still, in its freshness, it be not plucked off, yet, before any kind of grass, it doth wither:

13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

So, shall be the latter end of all who forget GOD, and, the hope of the impious, shall perish:

14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

Whose trust shall be contemptible, —and, a spider’s web, his confidence:

15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

He leaneth upon his house, and it will not stand, he holdeth it fast, and it will not remain erect.

16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

Full of moisture he is, before the sun, and, over his garden, his shoot goeth forth:

17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

Over a heap, his roots are entwined, a place of stones, he descrieth;

18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

If one destroy him out of his place, then will it disown him [saying] —I have not seen thee.

19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."

Lo! that, is the joy of his way, —and, out of the dust, shall others spring up.

20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

Lo! GOD, will not reject a blameless man, neither will he grasp the hand of evil-doers:

21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

At length he shall fill with laughter thy mouth, and thy lips, with a shout of triumph:

22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

They who hate thee, shall be clothed with shame, but, the tent of the lawless, shall not be!