Jeremia 4
1 om du omvänder dig, Israel, säger HERREN, skall du få vända tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn, skall du slippa vandra flyktig omkring.
Nam laem let nahaeloe, Aw Israel, kai khaeah amlaem ah, tiah Angraeng mah thuih; panuet thok hmuennawk takhoe ving hanah na koeh nahaeloe, kai khae hoi angthui hmah.
2 Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet: »Så sant HERREN lever», och hednafolken skola välsigna sig i honom och berömma sig av honom.
Nangmah doeh, Angraeng loe hing, tiah oepthohhaih, lokcaekhaih, toenghaih hoiah lokkamhaih sak han angaih; prae kaminawk doeh anih rang hoiah tahamhoihaih to paek ueloe, anih oephaih rang hoiah lensawkhaih to hnu o tih, tiah Angraeng mah thuih.
3 Ja, så säger HERREN till Juda män och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och sån ej bland törnen.
Judah hoi Israel kaminawk khaeah Angraeng mah hae tiah thuih; nangmacae ih long to atok oh, soekhring thungah antii to haeh o hmah.
4 Omskären eder åt HERREN; skaffen bort edert hjärtas förhud, I Juda män och I Jerusalems invånare. Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kan utsläcka den, för edert onda väsendes skull.
Angraeng khaeah tangyat hin aat oh, nangcae Judah hoi Jerusalem kaminawk, nangcae ih palung tangyat hin to aat oh; to tih ai nahaeloe na sak o ih kasae hmuennawk pongah, palung ka phuihaih hmai baktiah tacawt ueloe, mi mah doeh paduek thai ai ah kangh moeng tih.
5 Förkunnen i Juda, kungören i Jerusalem och påbjuden, ja, stöten i basun i landet, ropen ut med hög röst och sägen: »Församlen eder och låt oss fly in i de befästa städerna.»
Judah prae thungah taphong oh loe, Jerusalem ah tha hoi hang oh; prae thung boih ah mongkah to ueng oh; maeto ah amhong oh, nawnto amkhueng oh loe, sipae kacak vangpuinawk thungah caeh o si, tiah thui pae oh.
6 Resen upp ett baner som visar åt Sion, bärgen edert gods och dröjen icke ty jag skall låta olycka komma från norr, med stor förstöring.
Zion ah caeh han angmathaih kahni to payang oh, loih hanah cawn oh! Anghak o hmah! Kalen parai amrohaih hoi raihaih to aluek bang hoiah kang sin han.
7 Ett lejon drager fram ur sitt snår och en folkfördärvare bryter upp, han går ut ur sin boning, för att göra ditt land till en ödemark; då bliva dina städer förstörda, så att ingen kan bo i dem.
Kaipui loe a khaw thung hoiah tacawt boeh; prae kaminawk phraekung loe loklam ah angzoh li; anih loe na prae amrosak hanah a ohhaih ahmuen hoiah tacawt boeh; nangcae ih vangpuinawk loe kami om ai ah pong o sut tih boeh.
8 Så höljen eder nu i sorgdräkt, klagen och jämren eder, ty HERRENS vredes glöd upphör icke över oss.
To pongah kazii to angzaeng oh, palungnat hoiah qah oh; kanung parai Angraeng palungphuihaih loe aicae khae hoi amlaem ai vop.
9 På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och profeterna stå häpna.
To na niah loe siangpahrang hoi anih ih angraengnawk loe palungboeng o tih; qaimanawk dawnrai o ueloe, tahmaanawk doeh anghmang o sut tih, tiah Angraeng mah thuih.
10 Men jag sade: »Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, då du sade: »Det skall gå eder väl.» Svärdet är ju nära att taga vårt liv.
To naah kai mah, Ah, Angraeng Sithaw, kaicae hinghaih nuiah sumsen to phak boeh, toe kamongah na om o tih hmang, tiah na thuih ih lok mah hae kami hoi Jerusalem kaminawk hae na thlaeng boeh, tiah ka naa.
11 På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller rensar korn;
To naah hae kami hoi Jerusalem kaminawk khaeah, Hmuensang ih takhi kabae loe praezaek bang hoi kai kami canunawk khaeah song tih, toe to takhi loe hawhsak han ih na ai, ciimsak han ih doeh na ai ni;
12 nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu vill jag gå till rätta med dem!
Kai khae hoi thacak parai takhi to song tih, vaihi nihcae to lok ka caek han boeh.
13 Se, såsom ett moln kommer han upp och såsom en stormvind äro hans vagnar; hans hästar äro snabbare än örnar, ve oss, vi äro förlorade!
Khenah, anih loe tamai baktiah angzo tih, anih ih hrang lakoknawk loe takhi kamhae baktiah om tih; anih ih hrang loe tahmu pongah doeh rang kue. Khosak a bing o boeh! Aicae loe amro boeh!
14 Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt bröst?
Aw Jerusalem, pahlong thai hanah, kasae poekhaih palungthin to pasae lai ah. Kasae poekhaihnawk to nasetto maw na thungah om vop tih?
15 Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd en som bådar fördärv.
Dan prae hoiah lok to tacawt moe, Ephraim mae hoiah raihaih tamthang to taphong boeh.
16 Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop mot Juda städer.
Prae kaminawk boih khaeah thui oh; khenah, Jerusalem misa haih to thui oh; katoep kaminawk loe prae kangthla hoiah angzoh o moe, Judah vangpuinawk misatukhaih lok to paek o boeh.
17 Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger HERREN.
To prae mah Kai hae misa ah suek pongah, laikok toep kaminawk baktiah, nihcae mah Judah to takui o khoep boeh, tiah Angraeng mah thuih.
18 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta; det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
Na caehhaih loklam hoi na sak ih hmuennawk pongah ni hae hmuennawk hae na nuiah phak; na zaehaih pongah ni kakhaa parai hae hmuen hae na palung thungah oh.
19 I mitt innersta våndas jag, i mitt hjärtas djup. Mitt hjärta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud hör du, min själ, och krigiskt härskri.
Aw palung, palung! Palung thungah nat; kai ih palung loe tapok tom boeh pongah, kaom duem thai ai boeh; Aw ka hinghaih, misa pahruekhaih mongkah lok to na thaih boeh.
20 Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver förött; plötsligt bliva mina hyddor förödda, i ett ögonblick mina tält.
Amro boeh, amro boeh, tiah hang o; prae boih amro boeh; kai ih kahni imnawk loe nawnetta thungah amro moe, imkhaan pakaahaih doeh akra ai ah amro boeh.
21 Huru länge skall jag se stridsbaneret och höra basunljud?
Nasetto maw kahni payanghaih to ka khet moe, mongkah lok ka tahngaih han vop?
22 Ja, mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd. Visa äro de till att göra vad ont är, men att göra vad gott är förstå de ej.
Kai ih kaminawk loe amthu o, kai panoek o ai; palungha ai nawktanawk ah oh o moe, panoekhaih tawn o ai; kahoih ai hmuen to sak panoek o moe, kahoih hmuen sakhaih to panoek o ai.
23 Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himmelen, och där lyste intet ljus.
Long to ka khet naah, krang om ai, tidoeh om ai; vannawk doeh aanghaih om ai.
24 Jag såg på bergen, och se, de bävade, och alla höjder vacklade.
Ka dan naah, maenawk loe tasoeh o moe, maesomnawk doeh ahnuk ahma angthuih o.
25 Jag såg mig om, och då fanns där ingen människa, och alla himmelens fåglar hade flytt bort.
Ka dan naah kami to om ai; van ih tavaanawk doeh azawk o boih boeh.
26 Jag såg mig om, och då var det bördiga landet en öken, och alla dess städer voro nedbrutna, för HERRENS ansikte, för hans vredes glöd,
Ka dan naah thingthai qumpo hoi kakoi ahmuen loe praezaek ah angcoeng ving moe, vangpuinawk doeh Angraeng hmaa ah amro o boih boeh, kanung parai anih palungphuihaih mah to tiah amrosak boeh.
27 Ty så säger HERREN: Hela landet skall bliva en ödemark, om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.
Angraeng mah hae tiah thuih; prae boih pong sut tih, toe amro boih mak ai.
28 Därför sörjer jorden, och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt, därför att jag så har talat och beslutit och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.
To pongah long loe palungsae tih; vannawk ranui ah khoving tih; ka thuih ih lok baktih toengah, dawnpakhuem mak ai, sak ka timhaih baktih toengah, ka phrae let mak ai.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssnåren och upp bland klipporna. Alla städer äro övergivna, ingen människa bor mer i dem.
Hrang angthueng kaminawk hoi kalii avak kaminawk ih atuen pongah, vangpui boih cawn o tih; lungsong thungah akun o ueloe, lungsong nuiah daw o tih; vangpui to caeh o taak boih tih, mi doeh athung ah om o mak ai.
30 Vad vill du göra i din förödelse? Om du än kläder dig i scharlakan, om du än pryder dig med gyllene smycken om du än söker förstora dina ögon genom smink, så gör du dig dock skön förgäves. Dina älskare förakta dig, ja, de stå efter ditt liv.
Nam ro naah timaw na sak han? Khukbuen kamling hoi nam thoek moe, sui hoi nam thoep cadoeh, mikhmai ah tasi angnok moe, nam thoep khing cadoeh, na kranghoihaih loe azom pui ni; na tlangainawk mah patoek ueloe, na hinghaih lak hanah pakrong o tih.
31 Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska, nödrop såsom av en förstföderska. Det är dottern Sion som ropar; hon flämtar, hon räcker ut sina händer: »Ack, ve mig! I mördares våld försmäktar min själ.»
Nongpata mah nawk tapen naah qah ih lok, ca tapen tangsuek nathuem ih kana ahamhaih lok baktih toengah, Zion canu hanghaih lok to ka thaih; anih loe ban to payangh moe, Kai loe khosak bing boeh! Kami hum kaminawk pongah, tha ka zok sut boeh, tiah a hangh.
