Jesaja 1
1 Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angående Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid.
Judah siangpahrang, Uzziah, Jotham, Ahaz hoi Hezekiah cae mah prae uk o nathuem ah, Amos capa Isaiah mah Jerusalem hoi Judah kawng pongah hmuen hnusakhaih to hnuk.
2 Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig.
Aw vannawk tahngai oh! Aw long nang, tahngai ah! Angraeng mah, Caanawk to ka pacah moe, ka qoengsak tahang, toe nihcae mah kai laisaep o thuih.
3 En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet.
Maitaw tae mah tawnkung to panoek, laa hrang mah doeh pacahkung ih lok maat; toe Israel mah loe kai to na panoek ai, kai ih kaminawk loe khopoek o ai, tiah thuih.
4 Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!
Aw kasae acaeng, zaehaih hoiah koi kami, kahoih ai hmuen sak koeh caanawk, kamro caa ah ni a oh o boeh! Nihcae mah Angraeng to caeh o taak, Israel Ciimcai kami to palungphui o sak moe, hnuk angqoi o taak ving boeh.
5 Var skall man mer slå eder, då I så fortgån i avfällighet? Hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt.
Tipongah nihcae to nganbawh kana ka paek aep loe? Tikhoe kanung aep ah na laisaep o loe? Na lu loe ahmaa caak boih boeh moe, na palung doeh thazok boih boeh.
6 Ifrån fotbladet ända upp till huvudet finnes intet helt, blott sårmärken och blånader och friska sår, icke utkramade eller förbundna eller lenade med olja.
Na khokpadae hoi na lu khoek to cuemhaih ahmuen roe om ai; ahmaa caakhaih, athii kaduk hoi ahnai cing ah ni oh boeh; ahnai loe pasae ai, zaeng doeh zaeng ai, tasi doeh nok ai.
7 Edert land är en ödemark, edra städer äro uppbrända i eld, edra åkrar bliva i eder åsyn förtärda av främlingar; en ödeläggelse är det, såsom där främlingar hava omstörtat allt.
Na prae loe pongsut boeh, na vangpuinawk doeh hmai hoiah thlaek o boih boeh; na lawknawk doeh na mikhnuk ah prae kalah kaminawk mah caak o boih boeh, prae kalah kaminawk mah paro o moe, kami doeh angqai krang boeh.
8 Allenast dottern Sion står kvar där, såsom en hydda i en vingård, såsom ett vaktskjul på ett gurkfält, såsom en inspärrad stad.
Zion canu loe misur takha thung ih buk baktih, payae thaih patithaih takha thung ih buk baktih, takui khoep ih vangpui baktiah oh sut boeh.
9 Om HERREN Sebaot icke hade lämnat en liten återstod kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.
Misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw mah anghmat kaminawk to pathlung ai nahaeloe, Sodom baktiah ni a om o ueloe, Gomorrah hoiah anghmong o tih boeh.
10 Hören HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorra-folk.
Nangcae Sodom ukkungnawk, Angraeng ih lok to tahngai oh; nangcae Gomorrah kaminawk, kaicae Sithaw patukhaih lok to tahngai oh!
11 Vad skall jag med edra många slaktoffer? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag.
Angraeng mah, pop parai ah nang paek o ih angbawnhaih hmuennawk loe kai hanah atho timaw oh? tiah thuih; hmai angbawnhaih ah sak ih tuu taenawk hoi kathawk parai moithawk hoiah zok kam hah boeh; kai loe maitaw taenawk, to tih ai boeh loe tuucaanawk, to tih ai boeh loe maehnawk ih athii pongah anghoehaih ka tawn ai.
12 När I kommen för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av eder det, att mina förgårdar trampas ned?
Ka hmaa ah nang zoh o moe, ka imthung ih longhma to cawh hanah nang zoh o naah, hae baktih hmuennawk sin hanah mi mah maw ang hnik o?
13 Bären ej vidare fram fåfängliga spisoffer; ångan av dem är en styggelse för mig. Nymånader och sabbater och utlysta fester, ondska i förening med högtidsförsamlingar, sådant kan jag icke lida.
Tidoeh avang ai hmuenpaekhaih to sin o hmah! Hmuihoih doeh ka panuet boeh; khrah kangthanawk, Sabbath hoi kaminawk amkhuenghaih doeh ka panuet boeh; kaciim amkhuenghaih ahmuen ah sethaih hoiah na sak o ih hmuen to ka pauep thai ai boeh.
14 Edra nymånader och högtider hatar min själ; de hava blivit mig en börda, jag orkar ej bära den.
Nangcae ih khrah kangtha hoi na sak o ih poihnawk doeh ka hinghaih mah hnukma boeh; to baktih hmuennawk loe kai han raihaih ah ni oh, pauep loiah kang pho sut boeh.
15 Ja, huru I än uträcken edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod;
Lawkthuih han ban na payangh o naah doeh, mik kang tamuep o taak ving han; ue, pop parai ah lawk na thuih o cadoeh, kang tahngai pae o mak ai; nangcae ih ban loe athii hoiah koi.
16 tvån eder då, och renen eder. Skaffen edert onda väsende bort ifrån mina ögon. Hören upp att göra, vad ont är.
Nangmacae hoi nangmacae to tui hoi amsae oh loe, ciimcai ah om oh; na sak o ih kasae hmuennawk to ka hmaa hoi va oh! Hmuen kasae sakhaih to toengh oh,
17 Lären att göra vad gott är, faren efter det rätt är, visen förtryckaren på bättre vägar, skaffen den faderlöse rätt, utfören änkans sak.
kahoih hmuen to sak amtuk oh! Toenghaih to pakrong oh loe, pacaekthlaek ih kaminawk to loih o sak ah; ampa tawn ai kaminawk to angdoe o haih ah loe, lamhmainawk to abom oh.
18 Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.
Vaihi angzo oh, nawnto kho poek o noek si, tiah Angraeng mah thuih; na zae o haih loe thim ding cadoeh, dantui baktiah anglung tih; kathim car ah om cadoeh, tuumui baktiah om tih.
19 Om I ären villiga att höra, skolen I få äta av landets goda.
Lok tahngaih na koeh o nahaeloe, prae thung ih kahoih koek hmuen to na caa o tih;
20 Men ären I ovilliga och gensträviga, skolen I förtäras av svärd; ty så har HERRENS mun talat.
toe nang maak o moe, lok na aek o nahaeloe, sumsen hoiah na dueh o tih; Angraeng ih pakhaa mah thuih boeh.
21 Huru har hon icke blivit en sköka, den trogna staden! Den var full av rätt, rättfärdighet bodde därinne, men nu bo där mördare.
Oep kaom vangpui loe kawbangmaw tangzat zaw kami ah oh ving? Toenghaih hoiah kakoi, katoeng kaminawk to vangpui thungah oh o; toe vaihi loe kami hum kami ah oh o lat boeh!
22 Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten.
Na phoisa loe aek mah caak boih boeh moe, na misurtui doeh tui hoiah angbaeh boeh;
23 Dina styresmän äro upprorsmän och tjuvars stallbröder. Alla älskar de mutor och fara efter vinning. Den faderlöse skaffa de icke rätt, och änkans sak kommer icke inför dem.
nang ukkungnawk loe laisaep thaih kami ah oh o moe, kamqunawk hoi amyok o boeh; ukkung angraengnawk loe tangqumta hoi paek ih bokhaih hmuen to koeh o moe, tangqum paekhaih to amtoemh o; nihcae mah ampa tawn ai kaminawk to angdoe o haih ai moe, lamhmainawk abomhaih tok doeh sah o ai.
24 Därför säger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill släcka min harm på mina ovänner och hämnas på mina fiender.
To pongah misatuh kaminawk ih Angraeng, Thacak Israel Sithaw mah, Ah, ka misanawk nuiah lu ka lak han boeh, ka misanawk pongah dawnrai ka tonghaih hoihkhang tih boeh, tiah thuih.
25 Jag vill vända min hand emot dig och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt och skaffa bort all din oädla malm.
Na nuiah ban ka phok moe, panuet thok aeknawk to kang pasaeh pae han, sum aek baktiah na qong ukhaih to kang ciimsak bang han.
26 Jag vill åter giva dig sådana domare som tillförne, och sådana rådsherrar som du förut ägde. Därefter skall du kallas »rättfärdighetens stad», »en trogen stad».
Nang lokcaek kaminawk loe kaom hmaloe hmuen baktiah ka ohsak moe, nang han kahoih poekhaih paek kaminawk to tangsuek nathuem ih baktiah ka ohsak let han; to pacoengah loe nang to, Toenghaih vangpui, oepthok vangpui, tiah na kawk o tih boeh.
27 Sion skall genom rätt bliva förlossad och dess omvända genom rättfärdighet.
Zion loe toenghaih hoiah ka krang moe, vangpui thungah kaom dawnpakhuem kaminawk doeh toenghaih hoiah ka krang han.
28 Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, och de som övergiva HERREN, de skola förgås.
Toe zaehaih sak koeh kaminawk hoi zae kaminawk loe nawnto amro o hmaek tih, Angraeng pahnawt kaminawk loe amro o boih tih.
29 Ja, de skola komma på skam med de terebinter som voro eder fröjd; och I skolen få blygas över de lustgårdar som I haden så kära.
Nangcae loe na koeh o ih oak thing pongah azathaih na tongh o ueloe, na qoih o ih takhanawk pongah mikhmai na sae o tih.
30 Ty I skolen bliva såsom en terebint med vissnade löv och varda lika en lustgård utan något vatten.
Nangcae loe aqam kangmuen oak thing baktiah na om o ueloe, tui kaom ai takha baktiah na om o tih.
31 Och de väldige skola varda såsom blår, och deras verk såsom en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna släcka. Se Lustgård i Ordförkl.
Thacak kami loe khawkqui baktiah om ueloe, anih ih toksah kami doeh kangqong hmai baktiah om tih; nihnik loe hmai mah kang hmaek tih, mi mah doeh paduek thai mak ai.
