Klagovisorna 1
1 Huru övergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra trältjänst.
Kami hoiah koi vangpui, kawbangmaw angqaikrang ah na oh sut! Praenawk boih salakah lensawkhaih hoi kaom, kawbangmaw lamhmai baktiah na oh ving! Praenawk ih siangpahrang canu loe kawbangmaw tamut paek kami ah oh ving loe!
2 Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind. Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne; de hava blivit hennes fiender.
Anih loe khoving ah palungnat hoi qah moe, tangbaeng nuiah mikkhraetui long; a tlangainawk thungah anih pathloepkung mi doeh om o ai; ampuinawk boih a nuiah oep om o ai, anih ih misa ah angcoeng o boih boeh.
3 Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hava fallit över henne, mitt i hennes trångmål.
Judah loe patanghaih hoi karai toksakhaih pongah, misong ah angcoeng boeh; Sithaw panoek ai prae thungah a oh moe, monghaih to hnu ai boeh; anih patom kaminawk mah anih to ahmuen tamcaek ah kae o.
4 Vägarna till Sion ligga sörjande, då nu ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar äro öde, hennes präster sucka. Hennes jungfrur äro bedrövade, och själv sörjer hon bittert.
Mi doeh poihkung ah angzo o ai pongah, Zion loe palungset; anih ih khongkhanawk boih loe angqaikrang boeh; nihcae ih qaimanawk doeh angpho o boeh; tangla cuemnawk loe palungnat o moe, palungboenghaih hoiah khosak o.
5 Hennes ovänner hava fått övermakten, för hennes fiender går allt väl. Ty HERREN har sänt henne bedrövelser för hennes många överträdelsers skull. Hennes barn hava måst gå i fångenskap, bortdrivna av ovännen.
A sakpazaehaih pop hmoek baktih toengah Angraeng mah danpaek pongah, a hnukma ih kaminawk to ukkung ah oh o lat moe, a misanawk doeh khosak hoih o boeh; a caanawk loe a misanawk hma ah misong ah laemh o boeh.
6 Så har all dottern Sions härlighet försvunnit ifrån henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna något bete; vanmäktiga söka de fly bort, undan sina förföljare.
Zion canu loe lensawkhaih hoi kranghoihaih mah caehtaak ving boeh; anih ih siangpahrang capanawk loe caak hanah qam kahing hnu ai tasuk baktiah ni oh o boeh; patom kaminawk hma ah angpho qawt ah a cawnh o.
7 I denna sitt eländes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand och hon icke har någon hjälpare nu se hennes ovänner med hån på hennes undergång.
Jerusalem loe kamtang tonghaih niah, canghnii ah a tawnh ih khosak hoihaih to a poek; angmah ih kaminawk misa ban thungah krak o naah, abomkung tawn ai; a misanawk mah dan o moe, amrohaih to pahnui o thuih.
8 Svårt hade Jerusalem försynda sig; därför har hon blivit en styggelse. Alla som ärade henne förakta henne nu, då de se hennes blygd. Därför suckar hon ock själv och drager sig undan.
Jerusalem loe paroeai zae boeh pongah, panuet thoh boeh; bangkrai ah ohhaih to a hnuk o naah, anih khingza vaih kaminawk mah doeh anih to patoek o boeh; ue, anih loe angpho moe, hnukbang amlaem ving boeh.
9 Orenhet fläckar hennes klädesfållar; hon tänkte icke på anden. Därför vart hennes fall så gruvligt; ingen finnes, som tröstar henne. Se, HERRE, till mitt elände, ty fienden förhäver sig.
Panuet kaom hmuen loe anih ih canghnak nuiah akap; anih loe hmabang kaom han koi boenghaih to poek ai; to pongah pathloepkung om ai, dawnrai han oh, anih loe amtim maat boeh; Aw Angraeng, patang ka khanghaih hae khenah, misanawk loe amoek o boeh.
10 Ovännen räckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon ägde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just sådana som du hade förbjudit att komma in i din församling.
Anih ih hmuenmaenawk loe misanawk mah lomh pae o boeh; nang ih kaminawk angpophaih ahmuen ah akun o sak hmah, tiah lok na paek ih Sithaw panoek ai kaminawk loe hmuenciim thungah akun o boeh, tiah Jerusalem mah hnuk boeh.
11 Allt hennes folk måste med suckan tigga sitt bröd; för vad dyrbart de ägde måste de köpa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta på huru föraktad jag har blivit.
Anih ih kaminawk loe angpho o boih moe, takaw to pakrong o; a hing o thai hanah a tawnh o ih hmuennawk to buh hoiah alaih o; Aw Angraeng, khenah, kai loe hnaphnae ih kami ah ka oh boeh.
12 Går detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vägen fram? Akten härpå och sen till: kan någon plåga vara lik den varmed jag har blivit hemsökt, den varmed HERREN har bedrövat mig på sin glödande vredes dag?
Nangcae, a taengah caeh kaminawk, nangcae hanah loe tiah doeh om ai maw? Khen oh loe, poek oh, Angraeng palungphuihaih niah, ka nuiah phaksak ih patangkhanghaih baktiah patangkhang kami oh maw?
13 Från höjden sände han en eld i mina ben och fördärvade dem. Han bredde ut ett nät för mina fötter, han stötte mig tillbaka. Förödelse lät han gå över mig, han gjorde mig maktlös för alltid.
Ranui bang hoiah ka huh thungah hmai to ang patoeh moe, ka huhnawk to ang hmawnsak boeh; ka khok aman hanah thang ang patung pae moe, hnukbang ah amlaemsak ving boeh; kai palung ang boengsak moe, athun qui tha ang zoksak sut boeh.
14 Mina överträdelser knötos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de på min hals; så bröt han ned min kraft. Herren gav mig i händerna på människor som jag ej kan stå emot.
Ka sakpazaehaih hmuen phawhhaih hnam to ka ban hoi tahnong ah ang oisak moe, ang pathlet caeng; Angraeng mah tha ang zoksak moe, nihcae ban ah ang paek, kai loe nihcae ban thung hoi kang thawk thai ai boeh.
15 Alla de tappra kämpar jag hyste aktade Herren för intet. Han lyste ut högtid, mig till fördärv, för att krossa mina unga män. Ja, vinpressen trampade Herren till ofärd för jungfrun dottern Juda.
Angraeng mah kaimah ih thacak kaminawk to kaimah salakah, khok hoiah cawh moe, kai ih thendoengnawk to tuk hanah, paroeai kaminawk to kawk; misurthaih pasawh baktiah Angraeng mah tangla cuem Judah canu to khok hoiah cawh.
16 Fördenskull gråter jag; mitt öga, det flyter i tårar; ty fjärran ifrån mig äro de som skulle trösta mig och vederkvicka min själ. Förödelse har gått över mina barn, ty fienden har blivit mig övermäktig.
To pongah ka qah; ka mik hoiah mikkhraetui to long boeh; ka hing thai hanah pathloepkung ka taeng ah mi doeh om ai; misa mah ang pazawk boeh pongah, ka caanawk loe anghmat o boih boeh.
17 Sion räcker ut sina händer, men ingen finnes, som tröstar henne; mot Jakob bådade HERREN upp ovänner från alla sidor; Jerusalem har blivit en styggelse ibland dem.
Zion mah a ban to payangh, toe pathloepkung mi doeh om ai; a taengah kaom kaminawk misa ah angcoengsak hanah, Angraeng mah Jakob nuiah lok takroek boeh; Jerusalem loe to kaminawk salakah ciimcai ai nongpata baktiah oh boeh.
18 Ja, HERREN är rättfärdig, ty jag var gensträvig mot hans bud. Hören då, alla I folk, och sen min plåga: mina jungfrur och mina unga män fingo gå i fångenskap.
Angraeng loe toeng, a paek ih lok to ka aek; kaminawk boih tahngai oh, ka patanghaih hae khen oh; ka thendoengnawk hoi tanglanawk loe misong ah laemh o boih boeh.
19 Jag kallade på mina vänner, men de bedrogo mig. Mina präster och mina äldste förgingos i staden, medan de tiggde sig mat för att stilla sin hunger.
Kaimah ih tlangainawk to ka kawk, toe nihcae mah ang ling o; kai ih qaimanawk hoi kacoehtanawk loe a hing o thai hanah buh pakrong o nakung ah, vangpui thungah hinghaih boeng o boih boeh.
20 Se HERRE, huru jag är i nöd, mitt innersta är upprört. Mitt hjärta vänder sig i mitt bröst, därför att jag var så gensträvig. Ute har svärdet förgjort mina barn, och inomhus pesten.
Aw Angraeng, khenah, palung ka boeng boeh; ka hinghaih patangkhang sut boeh; palung doeh patangkhang sut boeh; na lok to ka aek moeng boeh; tasa bang ah sumsen hoiah nganbawh kana ka hak, athung bang ah loe kadueh baktiah ka oh.
21 Väl hör man huru jag suckar, men ingen finnes, som tröstar mig; alla mina fiender höra om min olycka och fröjda sig över att du har gjort detta. Den dag du förkunnade har du låtit komma. Dock, dem skall det gå såsom mig. Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte, och hemsök dem, likasom du har hemsökt mig för alla mina överträdelsers skull ty många äro mina suckar, och mitt hjärta är sjukt. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Kang phohaih to kaminawk mah thaih o; kai pathloepkung mi doeh om ai; patang ka khanghaih loe ka misanawk boih mah thaih o; na sak ih hmuen nuiah anghoe o; na khaeh ih ani na phaksak naah loe, nihcae doeh kai baktiah om o tih.
Nihcae sethaih boih loe na hma ah amtueng nasoe; ka sakpazaehaihnawk boih pongah ka nuiah na sak ih baktih toengah, nihcae nuiah doeh sah toeng ah; kang phohaih paroeai pop boeh pongah, poekhaih palungthin doeh ka zai sut boeh.
