Galaterbrevet 3

1 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?

O foolish Galatians, who has bewitched you? You, before whose very eyes Jesus Christ was placarded as crucified!

2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?

Answer me this one question. "When you received the Spirit, was it from doing what the Law commands or from believing the message heard?"

3 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?

Are you so without sense? After beginning with the Spirit, will you now end with the flesh?

4 Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?

Did you have such experience to no purpose - if indeed it was really to no purpose?

5 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,

Does he then who supplies you with his Spirit and works miracles among you, do it because you do what the law commands of because you believe the message heard?

6 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?

Even as Abraham believed God and it was counted to him for righteousness?

7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.

Notice then that the true sons of Abraham are children of faith.

8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»

And the Scripture, anticipating God’s justification of the Gentiles by faith, announced the gospel to Abraham beforehand in the words, In thee shall all the Gentiles be blessed.

9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.

So then they who are children of faith are blessed with Abraham the faithful;

10 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»

but a curse rests on those who have their root in the works of the Law; for it is written. Cursed is every one that continues not in all the things written in the Book of the Law, to do them.

11 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»

And it is manifest that by the Law no man is justified in the sight of God. because The just shall live by faith,

12 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»

and the Law has nothing to do with faith, but declares, The man that has done these things shall live therein.

13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»

Christ has redeemed us from the curse of the Law by becoming a curse for us (for it is written, Cursed is every one who is hanged upon a tree),

14 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

to the end that in Christ Jesus the blessing of Abraham might come upon the Gentiles, so that through faith we might receive the promised Spirit.

15 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.

Let me illustrate, brothers, from every-day life. When once a human testament is made, and formally ratified, no one sets it aside or adds to it.

16 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.

Now it was to Abraham that the promises were spoken, and to his offspring. God did not say, "offsprings" as if speaking of many, but "and to your offspring," as of one; and this is Christ.

17 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.

I mean to say that the testament which God has already ratified could not be annulled by the Law which came four hundred and thirty years later, so as to make the Promise void.

18 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.

For if the inheritance comes from law, it no longer comes from a promise; but God did give it as a free gift to Abraham by a promise.

19 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.

To what purpose, then, was the Law? It was imposed later for the sake of transgressions, until the "Offspring" should come to whom the promise had been made. It was arranged through angels by the hand of a mediator.

20 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.

(Now a mediator implies more than one person, but God is only one.)

21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.

Is the Law then opposed to the promises of God? Certainly not; for if a law had been given which could make alive, then righteousness would actually have come from law;

22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.

but the Scripture has shut up the whole world in prison together under sin, in order that the promise due to faith in Jesus Christ might be given to those who have faith.

23 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.

Before the Faith came we were perpetual prisoners under the Law, in preparation for the destined faith about to be revealed.

24 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.

So the Law has been our tutor-slave our pedagogue to lead us to Christ, so that we may be justified by faith;

25 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.

but now that the Faith is come, we are no longer under a tutor-slave.

26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;

You are all sons of God through your faith in Jesus Christ.

27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.

For all of you who were baptized into Christ, have clothed yourselves with Christ.

28 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.

In him there is neither Jew nor Greek, there is neither slave nor free, there is no male and female; for you are all one in Christ Jesus.

29 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

And if you belong to Christ, then you are the descendants of Abraham, heirs according to the promise.