Galaterbrevet 2
1 Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.
Fourteen years later I went up to Jerusalem again, with Barnabas, and took Titus also with me
2 Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende -- detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det.
(I went up at that time in obedience to a revelation). And I laid before them the gospel which I am wont to preach among the Gentiles. I did this privately before those in authority, lest by any means I should be running, or should already have run, in vain.
3 Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig.
But although Titus, my companion, was a Greek, they did not compel even him to be circumcised.
4 Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.
Yet there were false brethren who had crept in to spy out the freedom we enjoy in Christ Jesus, in order to enslave us again.
5 Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.
To them we did not yield submission even for an hour, in order that the truth of the gospel might abide unshaken among you.
6 Och vad angår dem som ansågos något vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.
But those in authority - what they once were makes no difference to me; God is no respecter of persons - those I say who were in authority had no additions to make my message.
7 Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del --
On the contrary, when they saw that I had been entrusted with the gospel for the uncircumcised, just as Peter has with the gospel for the circumcised
8 ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna --
(for he who has equipped Peter for the apostleship to the circumcised, equipped me also for the apostleship to the Gentiles),
9 och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.
and when they recognized the grace which had been given to me, James and Cephas and John, then thought to be pillars, gave to Barnabas and to me the right hand of fellowship. They agreed that we should go to the Gentiles and they to the Jews.
10 Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.
They stipulated only that we should remember the poor, which very thing indeed I was quite eager to do.
11 Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.
But when Cephas came to Antioch I resisted him to his face, because he stood self-condemned.
12 Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.
For until certain men came from James he used to eat with the Gentile Christians, but when they came, he began to draw back and to separate himself, because he was afraid of the circumcision party.
13 Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
And the rest of the Jewish Christians also dissimulated with him, so that even Barnabas was carried away by their hypocrisy.
14 Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»
But when I saw that they were not walking a straight path, in the presence of the truth of the gospel, I said to Cephas before them all. "If you, although you are a Jew, live like the Gentiles and not like the Jews, why do you try to compel the Gentiles to become Jews?
15 Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»;
"We are Jews by birth, and not ‘Gentile sinners’;
16 men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.
"yet because we know that no man is justified by the works of the Law, but by the faith of Jesus Christ, we ourselves also have put our faith in Jesus Christ, that we might be justified by the faith of Christ, and not by the works of the Law; for "By the works of the Law shall no flesh be justified."
17 Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det!
But if while seeking to be justified in Christ we ourselves also have been found to be sinners, is Christ then a minister of sin? Far from it!
18 Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.
For if I am rebuilding the very things which I destroyed, I am proving myself a transgressor.
19 Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,
For it is through law I died to law, in order to live to God.
20 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.
I have been crucified with Christ, so it is no longer I who am living, but it is Christ who is living in me; and the life I am now living in the flesh, I am living in faith of the Son of God who loved me and gave himself up for me.
21 Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.
I do not annul the grace of God; for if righteousness comes by way of the Law, then indeed Christ died Christ for nothing.
