Psaltaren 17

1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.

Oración de David. Escucha, oh Yahvé, una justa demanda; atiende a mi clamor; oye mi plegaria, que no brota de labios hipócritas.

2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.

Que mi sentencia venga de Ti; tus ojos ven lo que es recto.

3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.

Si escrutas mi corazón, si me visitas en la noche, si me pruebas por el fuego, no encontrarás malicia en mí.

4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.

Que jamás mi boca se exceda a la manera de los hombres. Ateniéndome a las palabras de tus labios, he guardado los caminos de la Ley.

5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.

Firmemente se adhirieron mis pasos a tus senderos, y mis pies no han titubeado.

6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.

Te invoco, oh Dios, porque sé que Tú responderás; inclina a mi tu oído, y oye mis palabras.

7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.

Ostenta tu maravillosa misericordia, oh Salvador de los que se refugian en tu diestra, contra tus enemigos.

8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;

Cuídame como a la niña de tus ojos, escóndeme bajo la sombra de tus alas

9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.

de la vista de los impíos que me hacen violencia, de los enemigos furiosos que me rodean.

10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.

Han cerrado con grasa su corazón; por su boca habla la arrogancia.

11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;

Ahora me rodean espiando, con la mira de echarme por tierra,

12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.

cual león ávido de presa, como cachorro que asecha en su guarida.

13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;

Levántate, Yahvé, hazle frente y derríbalo, líbrame del perverso con tu espada;

14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.

y con tu mano, oh Yahvé, líbrame de estos hombres del siglo, cuya porción es esta vida, y cuyo vientre Tú llenas con tus dádivas; quedan hartos sus hijos, y dejan sobrante a los nietos.

15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.

Yo, empero, con la justicia tuya llegaré a ver tu rostro; me saciaré al despertarme, con tu gloria.