Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Proverbios de Salomón, hijo de David, rey de Israel:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
para aprender sabiduría e instrucción, para entender las palabras sensatas;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
para instruirse en la sabiduría, en la justicia, equidad y rectitud;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
para enseñar discernimiento a los sencillos, y a los jóvenes conocimientos y discreción.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Escuche el sabio y acrecerá en saber. El hombre inteligente adquirirá maestría
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
en entender las parábolas y su sentido misterioso, las sentencias de los sabios y sus enigmas.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
El temor de Yahvé es el principio de la sabiduría; solo los insensatos desprecian la sabiduría y la doctrina.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Escucha, hijo mío, la instrucción de tu padre; y no deseches las enseñanzas de tu madre.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Serán una corona de gracia para tu cabeza, un collar para tu cuello.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Hijo mío, si los malvados quieren seducirte, no les des oído;
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
si te dicen: “Ven con nosotros; pongamos asechanzas a la vida ajena, tendamos por mero antojo celadas al inocente;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
traguémoslos vivos, como el sepulcro, enteros, como los que descienden a la fosa; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
y hallaremos preciosas riquezas, henchiremos de despojos nuestras casas.
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Echa tu suerte con nosotros; sea una sola la bolsa de todos nosotros.”
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
Hijo mío, no sigas sus caminos; aparta tu pie de sus senderos;
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
porque sus pies corren al mal, van presurosos a derramar sangre.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
En vano se tiende la red ante los ojos de los pájaros;
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
mas ellos arman asechanzas a su propia sangre, traman maquinaciones contra su propia vida.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Tal es la senda de los codiciosos de ganancia, quita la vida a los propios dueños.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
La sabiduría clama en las calles, en las plazas levanta su voz;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
llama donde hay más concurso de gente, en las puertas de la ciudad expone su doctrina:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
¿Hasta cuándo, oh necios, amaréis la necedad? ¿Hasta cuándo los burladores se deleitarán en burlas, y odiarán los fatuos la sabiduría?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Volveos para (oír) mi instrucción, y derramaré sobre vosotros mi espíritu, quiero enseñaros mis palabras.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Os convidé y no respondisteis, tendí mis manos, y nadie prestó atención;
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
rechazasteis todos mis consejos, y ningún caso hicisteis de mis amonestaciones.
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
Por eso también yo me reiré de vuestra calamidad, y me burlaré cuando os sobrevenga el espanto,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
cuando os sobrevenga cual huracán el terror, cuando caiga sobre vosotros, como torbellino, la calamidad, y os acometan la angustia y la tribulación.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Entonces me llamarán, y no les responderé; madrugarán a buscarme, y no me hallarán,
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
por cuanto aborrecieron la instrucción y abandonaron el temor de Dios,
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
no amando mi consejo, y desdeñando mis exhortaciones.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Comerán los frutos de su conducta, y se saciarán de sus propios consejos.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Porque la indocilidad lleva a los necios a la muerte, y la prosperidad de los insensatos es causa de su ruina.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Mas el que me escucha, habitará seguro, y vivirá tranquilo sin temer el mal.
