Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

[Ein Stufenlied.] Zu Jehova rief ich in meiner Bedrängnis, und er erhörte mich.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Jehova, errette meine Seele von der Lippe der Lüge, von der Zunge des Truges!

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Was soll man [O. er [Gott]] dir geben und was dir hinzufügen, du Zunge des Truges?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Scharfe Pfeile eines Gewaltigen, samt glühenden Kohlen der Ginster.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Wehe mir, daß ich weile in Mesech, daß ich wohne bei den Zelten Kedars!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Lange [O. Genug] hat meine Seele bei denen gewohnt, die den Frieden hassen.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Ich will nur Frieden; [W. Ich bin Friede] aber wenn ich rede, so sind sie für Krieg.