Acts 10
1 Now a certain man was in Caesarea, Cornelius by name, a centurion of the band called Italian,
Uti Cesareen var en man, benämnd Cornelius, en höfvitsman af den skaran, som het den Valske;
2 a devout man, and fearing God with all his house, and doing many charities for the people, and beseeching God always.
Gudelig och gudfruktig med allt sitt hus, gifvandes folkena mycken almoso, och bedjandes Gud alltid.
3 He saw plainly in a vision about the ninth hour of the day, an agent of God coming in to him, and saying to him, Cornelius.
Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.
4 And after gazing at him, and having become afraid, he said, What is it, Lord? And he said to him, Thy prayers and thy charities have come up for a memorial before God.
Då såg han uppå honom, och vardt förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då sade han till honom: Dina böner och dina almosor äro uppkomne i åminnelse för Gud.
5 And now send men to Joppa and summon Simon, who is surnamed Peter.
Så sänd nu några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus;
6 This man lodges with a certain Simon, a tanner, whose house is beside the seaside.
Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall.
7 And when the agent speaking to Cornelius departed, having called two of his housemen, and a devout soldier of those who personally served him,
Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom;
8 and after reporting all things to them, he sent them to Joppa.
Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.
9 Now on the morrow, while those men were traveling and approaching the city, Peter went up upon the housetop to pray, about the sixth hour.
På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman.
10 And he became very hungry and wanted to eat. But while those men prepared, a trance fell upon him.
Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom;
11 And he sees heaven opened, and a certain container descending to him, like a great sheet bound at four corners, and being lowered to the earth,
Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden;
12 in which were all the four-footed things of the earth, and the wild beasts, and the creeping things, and the birds of the sky.
Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen.
13 And a voice came to him, After rising, Peter, kill and eat.
Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät.
14 But Peter said, Not so, Lord, because I have never eaten anything profane or unclean.
Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent.
15 And a voice again for a second time, What God has cleansed, thou shall not make profane.
Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit.
16 And this happened thrice, and again the vessel was taken up into heaven.
Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen.
17 Now while Peter was bewildered in himself whatever the vision which he saw might be, that lo, the men who were sent from Cornelius, having inquired the house of Simon, stood at the gate.
Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle vara, som han sett hade; si, männerna, som sände voro af Cornelio, voro för dörrene, och frågade efter Simons hus;
18 And after calling out they asked whether Simon, who was surnamed Peter, lodges here.
Och kallade de en ut, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var der till herberge.
19 And while Peter thought about the vision, the Spirit said to him, Behold, men seek thee.
Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Si, der äro tre män, som söka efter dig.
20 But after rising, go down, and go with them, doubting nothing, because I have sent them.
Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tviflandes; ty jag hafver sändt dem.
21 And having gone down to the men, Peter said, Behold, I am he whom ye seek. What is the cause for which ye are here?
Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro af Cornelio till honom, och sade: Si, jag är den som I söken; för hvad sak ären I komne?
22 And they said, Cornelius, a centurion, a righteous man, and fearing God, and being well testified by the whole nation of the Jews, was divinely warned by a holy agent to summon thee to his house, and to hear sayings from thee.
Svarade de: Cornelius, den höfvitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af allt Judiska folket, hafver fått befallning af en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord af dig.
23 So, having invited them in, he lodged them. And on the morrow Peter went forth with them, and certain of the brothers from Joppa went with him.
Då kallade han dem in, och behöll dom der till herberges. Dagen derefter for Petrus med dem; och några bröder af Joppe följde honom.
24 And on the morrow they entered into Caesarea. And Cornelius was waiting for them, having called together his kinsmen and close friends.
Och den andra dagen kommo de in uti Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner.
25 And when it came about for Peter to enter, Cornelius, having met him, after falling down at his feet, worshiped.
Och då dertill kom, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.
26 But Peter lifted him up, saying, Stand up. I am also myself a man.
Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock en menniska.
27 And as he conversed with him, he went in and found many who came together.
Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann der många, som församlade voro;
28 And he said to them, Ye understand how it is unlawful for a Jewish man to fraternize or to visit with a foreign man, and yet God demonstrated to me not to call one man profane or unclean.
Och sade till dem: I veten, att icke plägar lofligit vara, att en Judisk man må umgå eller komma till någon främmande; men Gud hafver mig undervist, att jag inga mennisko skall räkna menliga eller orena.
29 And so I came without objection when summoned. I ask therefore for what matter ye summoned me.
Derföre är jag ock otvifvelakteligen kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I kallat mig?
30 And Cornelius said, Four days ago I was fasting until this hour, and the ninth hour praying in my house. And behold, a man stood before me in bright apparel.
Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman; och si, en man stod för mig i skinande kläder;
31 And he says, Cornelius, thy prayer was heard, and thy charities are remembered before God.
Och sade: Corneli, din bön är hörd, och Gud hafver tänkt uppå dina almosor.
32 Send therefore to Joppa, and summon Simon, who is surnamed Peter. This man lodges in the house of Simon, a tanner, beside the sea, who, after coming, will speak to thee.
Så sänd nu några till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; han gästar uti Simons lädermakares hus, utmed hafvet; när han kommer, skall han tala med dig.
33 Immediately therefore I sent to thee, and thou did well having come. Now therefore we are all present in the sight of God, to hear all the things commanded thee by God.
Så sände jag ock straxt till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi befaldt är.
34 And having opened his mouth, Peter said, In truth, I am overwhelmed that God is not partial,
Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi är intet anseende till personen;
35 but in every nation, he who fears him, and works righteousness, is acceptable to him.
Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, han är honom täck.
36 The word that he sent forth to the sons of Israel, preaching good news, peace by Jesus Christ (this man is Lord of all),
I veten väl om det talet, som Gud utsändt hafver till Israels barn, bebådandes frid genom Jesum Christum, hvilken är Herre öfver allt;
37 ye know, the word having occurred throughout the whole of Judea beginning from Galilee after the immersion that John preached-
Om hvilket tal beryktadt är öfver hela Judiska landet, och först begynt af Galileen, efter den döpelsen som Johannes predikade;
38 Jesus of Nazareth-how God anointed him with the Holy Spirit and with power, who passed through doing good, and healing all those who were oppressed by the devil, because God was with him.
Huru Gud hafver smort Jesum af Nazareth med den Helga Anda, och kraft; hvilken vandrade omkring, görandes väl, och hjelpandes allom som besatte voro af djefvulen; ty Gud var med honom.
39 And we are witnesses of all that he did both in the country of the Jews, and in Jerusalem, whom also they killed, having hung on a tree.
Och vi äre vittne till allt det han gjort hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem; den dråpo de, och hängde på träd.
40 This man God raised up the third day, and granted him to become manifest,
Denna hafver nu Gud uppväckt på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar;
41 not to all the people, but to witnesses who were previously chosen by God, to us, who ate and drank with him after he arose from the dead.
Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade; vi, som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.
42 And he commanded us to preach to the people, and to solemnly testify that this is the man designated by God, judge of the living and the dead.
Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna, att han är den som af Gudi tillskickad är, till en domare öfver lefvande och döda.
43 To this man all the prophets testify, that every man who believes in him, to receive remission of sins through his name.
Honom bära alle Propheterna vittnesbörd, att hvar och en som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn.
44 While Peter still spoke these sayings, the Holy Spirit fell on all those who heard the word.
Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som talet hörde.
45 And the faithful men of circumcision were astonished, as many as came with Peter, because also on the Gentiles the gift of the Holy Spirit was poured out.
Och de trogne af omskärelsen, som med Petro komne voro, förundrade sig att den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten öfver Hedningarna;
46 For they heard them speaking in tongues and magnifying God. Then Peter answered,
Ty de hörde dem tala med tungomål, och prisa Gud.
47 Can any man forbid the water for these not to be immersed, who have received the Holy Spirit as we also?
Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som fått hafva den Helga Anda, så väl som vi?
48 And he commanded them to be immersed in the name of the Lord. Then they asked him to remain some days.
Och så lät han döpa dem i Herrans Namn. Och de bådo honom, att han skulle blifva när dem i några dagar.
