Ordsprogene 5
1 Min Søn! giv Agt paa min Visdom; bøj dit Øre til min Indsigt;
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 at du maa gemme kloge Raad, og at dine Læber maa bevare Kundskab.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Thi med Honning dryppe den fremmede Kvindes Læber, og glattere end Olie er hendes Gane.
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 Men paa det sidste er hun besk som Malurt, hvas som et tveægget Sværd.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 For at hun ikke skal tænke over Livets Sti, ere hendes Veje ustadige, uden at hun ved det.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Saa hører mig nu, I Børn! og viger ikke fra min Munds Ord.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Lad din Vej være langt fra hende, og nærm dig ikke Døren til hendes Hus,
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 at du ikke skal give andre din Ære og en grusom Herre dine Aar;
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 at fremmede ikke skulle mættes af din Formue, og alt, hvad du har arbejdet for, komme i anden Mands Hus;
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 saa at du skal hyle; paa det sidste, naar dit Kød og dit Huld tæres hen,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 og sige: Hvorledes har jeg dog kunnet hade Undervisning og mit Hjerte kunnet foragte Revselse?
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 saa at jeg ikke hørte paa mine Læbers Røst, ej heller bøjede mit Øre til dem, som underviste mig.
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Nær var jeg kommen i al Ulykke midt i Forsamlingen og Menigheden.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Drik Vand af din egen Brønd og frisk Vand af din egen Kilde!
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Skulde vel dine Kilder flyde udenfor, dine Vandbække ud paa Gaderne?
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Lad dem høre dig til, dig alene, og ikke de fremmede tillige med dig.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Din Kilde være velsignet, og glæd dig ved din Ungdoms Hustru,
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 en elskelig Hind og en yndig Stenged; hendes Barm beruse dig stedse, i hendes Kærlighed sværme du alle Tider.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Hvorfor vil du, min Søn! sværme for en fremmed Kvinde og favne en anden Kvindes Barm?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Thi en Mands Veje ere for Herrens Øjne, og han vejer alle hans Skridt.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Den ugudeliges Misgerninger skulle gribe ham selv, og han skal holdes fast i sin Synds Snorer.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Han skal dø, fordi han ikke vilde lade sig undervise, og han skal tumle om for sin Daarligheds Skyld.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
