Salme 119
1 Salige ere de fuldkomne i Vandel, de, som vandre i Herrens Lov.
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2 Salige ere de, som bevare hans Vidnesbyrd, de, som søge ham af ganske Hjerte;
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3 og de, som ikke øve Uretfærdighed, men vandre paa hans Veje.
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4 Du har givet dine Bud, for at de nøje skulle holdes.
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5 Gid mine Veje maatte stadfæstes, at jeg kan holde dine Skikke;
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6 da skal jeg ikke beskæmmes, naar jeg ser hen til alle dine Bud.
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7 Jeg vil prise dig af et oprigtigt Hjerte, naar jeg lærer din Retfærdigheds Domme at kende.
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8 Jeg vil holde dine Skikke, forlad mig ikke aldeles.
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9 Hvormed skal en ung holde sin Sti ren? Derved at han holder sig efter dit Ord.
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10 Jeg søgte dig af mit ganske Hjerte, lad mig ikke fare vild fra dine Bud!
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11 Jeg gemte dit Ord i mit Hjerte, paa det jeg ikke skulde synde imod dig.
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12 Lovet være du, Herre! lær mig dine Skikke.
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13 Jeg forkyndte med mine Læber alle din Munds retfærdige Domme.
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14 Jeg glædede mig ved dine Vidnesbyrds Vej som over alle Skatte.
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15 Jeg vil grunde paa dine Befalinger og se til dine Stier.
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16 Jeg finder min Lyst i dine Skikke, jeg vir ikke glemme dit Ord.
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17 Gør vel imod din Tjener, at jeg maa leve, og jeg vil holde dit Ord.
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18 Aabn mine Øjne, at jeg maa se de underfulde Ting i din Lov.
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19 Jeg er fremmed paa Jorden, skjul ikke dine Bud for mig!
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20 Min Sjæl er knust, saa at jeg længes efter dine Domme alle Tider.
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21 Du skældte paa de hovmodige, de bleve forbandede, de, som fore vild fra dine Bud.
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22 Vælt Forhaanelse og Foragt fra mig; thi jeg har bevaret dine Vidnesbyrd.
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23 Endog Fyrster have sat sig ned og holdt Raad imod mig; men din Tjener grunder paa dine Skikke.
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24 Jeg finder min Lyst i dine Vidnesbyrd, de ere mit Raads Mænd.
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25 Min Sjæl hænger ved Støvet; hold mig i Live efter dit Ord!
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26 Jeg opregnede mine Veje, og du bønhørte mig; lær mig dine Skikke!
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27 Lad mig forstaa dine Befalingers Vej, og jeg vil grunde paa dine underfulde Gerninger.
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28 Min Sjæl svinder hen af Bedrøvelse; oprejs mig efter dit Ord!
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29 Vend Løgnens Vej fra mig, og skænk mig Naade i din Lov!
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30 Jeg udvalgte Trofastheds Vej; jeg satte dine Domme for mig.
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31 Jeg hang ved dine Vidnesbyrd; Herre! lad mig ikke beskæmmes.
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32 Jeg vil løbe dine Buds Vej; thi du giver mit Hjerte at aande frit.
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33 Lær mig, Herre! dine Skikkes Vej, og jeg vil bevare den indtil Enden.
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34 Undervis mig, at jeg maa bevare din Lov og holde den af ganske Hjerte.
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35 Led mig frem ad dine Buds Sti; thi til den har jeg Lyst;
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36 Bøj mit Hjerte til dine Vidnesbyrd og ikke til ulovlig Vinding.
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37 Bortvend mine Øjne, at de ikke se til Forfængelighed; hold mig i Live paa din Vej!
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38 Opfyld for din Tjener dit Ord, som er knyttet til Frygt for dig.
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39 Bortvend min Forsmædelse, som jeg frygtede for; thi dine Domme ere gode.
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40 Se, jeg har Længsel efter dine Befalinger; hold mig i Live ved din Retfærdighed!
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41 Lad din Miskundhed, o Herre! komme over mig, din Frelse, efter dit Ord.
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42 Og jeg vil svare den, som forhaaner mig, et Ord; thi jeg har sat min Lid til dit Ord.
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43 Og tag ikke Sandheds Ord aldeles fra min Mund; thi jeg har ventet paa dine Domme.
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44 Og jeg vil stedse holde din Lov, evindelig og altid.
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45 Og lad mig vandre i det fri; thi jeg har søgt dine Befalinger.
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46 Og jeg vil tale om dine Vidnesbyrd for Konger og skal ikke beskæmmes.
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47 Og jeg vil søge min Lyst i dine Bud, hvilke jeg elsker.
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48 Og jeg vil opløfte mine Hænder til dine Bud, hvilke jeg elsker, og grunde paa dine Skikke.
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49 Kom Ordet til din Tjener i Hu, efterdi du lod mig haabe.
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50 Dette er min Trøst i min Elendighed; thi dit Ord har holdt mig i Live.
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51 De hovmodige have spottet mig saa saare, jeg bøjede ikke af fra din Lov.
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52 Herre! dine Domme af Evighed kom jeg i Hu og blev trøstet.
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53 Der betog mig en heftig Harme over de ugudelige, som forlade din Lov.
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54 Dine Bud have været mine Sange i min Udlændigheds Hus.
Dine rätter äro min visa i mino huse.
55 Om Natten kom jeg dit Navn i Hu, o Herre! og holdt din Lov.
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56 Dette skete mig; thi dine Befalinger har jeg holdt.
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57 Jeg sagde: Herren er min Del, jeg vil holde dine Ord.
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58 Jeg bad ydmygt for dit Ansigt af ganske Hjerte: Vær mig naadig efter dit Ord!
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59 Jeg betænkte mine Veje, og jeg vil vende mine Fødder tilbage til dine Vidnesbyrd.
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60 Jeg hastede og tøvede ikke med at holde dine Bud.
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61 De ugudeliges Garn omspændte mig; din Lov glemte jeg ikke.
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62 Midt om Natten staar jeg op, at prise dig for din Retfærdigheds Domme.
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63 Jeg har Samkvem med alle dem, som frygte dig, og med dem, som holde dine Befalinger.
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64 Jorden er fuld af din Miskundhed, Herre! lær mig dine Skikke.
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65 Du gjorde vel imod din Tjener, Herre! efter dit Ord.
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66 Lær mig at faa god Sans og Forstand; thi jeg tror paa dine Bud.
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67 Før jeg blev ydmyget, for jeg vild, men nu holder jeg dit Ord.
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68 Du er god og gør godt; lær mig dine Skikke!
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69 De hovmodige have opspundet Løgn imod mig; men jeg vil holde dine Befalinger af ganske Hjerte.
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70 Deres Hjerte er følesløst som Fedt; men jeg forlyster mig ved din Lov.
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71 Det var mig godt, at jeg blev ydmyget, at jeg kunde lære dine Skikke.
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72 Din Munds Lov er mig bedre end tusinde Stykker Guld og Sølv.
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73 Dine Hænder have skabt mig og beredt mig; giv mig Forstand, at jeg kan lære at kende dine Bud.
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74 De, som frygte dig, skulle se mig og glæde sig; thi jeg haaber paa dit Ord.
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75 Herre! jeg ved, at dine Domme ere Retfærdighed, og at du af Trofasthed ydmygede mig.
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76 Lad dog din Miskundhed være mig til Trøst efter dit Ord til din Tjener.
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77 Lad din Barmhjertighed komme over mig, at jeg maa leve; thi din Lov er min Lyst.
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78 Lad de hovmodige beskæmmes, thi uden Skel have de forurettet mig; men jeg vil grunde paa dine Befalinger.
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79 Lad dem vende tilbage til mig, som frygte dig, og som kende dine Vidnesbyrd.
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80 Lad mit Hjerte være fuldkomment efter dine Skikke, at jeg ikke skal beskæmmes.
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81 Min Sjæl forsmægter af Længsel efter din Frelse; jeg haaber paa dit Ord.
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82 Mine Øjne forsmægtede af Længsel efter dit Ord, idet jeg sagde: Naar vil du trøste mig?
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83 Thi jeg var ligesom en Læderflaske i Røg; dine Skikke glemte jeg ikke.
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84 Hvor mange ere vel din Tjeners Dage? naar vil du holde Dom over dem, som forfølge mig?
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85 De hovmodige grove Grave for mig, og de skikke sig ikke efter din Lov.
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86 Alle dine Bud ere Trofasthed; uden Grund forfølger man mig; hjælp mig!
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87 De havde paa et lidet nær ødelagt mig i Landet; men jeg forlod ikke dine Befalinger.
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88 Hold mig i Live efter din Miskundhed, saa vil jeg bevare din Munds Vidnesbyrd.
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89 Herre! dit Ord bestaar evindelig i Himlene.
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90 Din Trofasthed varer fra Slægt til Slægt; du befæstede Jorden, og den stod fast.
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91 De bestaa endnu denne Dag efter dine Domme; thi de ere alle dine Tjenere.
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92 Dersom ikke din Lov havde været min Lyst, da var jeg omkommen udi min Elendighed.
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93 Jeg skal i Evighed ikke forglemme dine Befalinger; thi ved dem holdt du mig i Live.
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94 Din er jeg; frels mig; thi jeg søger efter dine Befalinger.
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95 De ugudelige biede paa mig for at lægge mig øde; jeg vil give Agt paa dine Vidnesbyrd.
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96 Jeg har set Ende paa al Fuldkommenhed; men dit Bud strækker sig saare vidt.
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97 Hvor kær har jeg din Lov! den er min Tanke den ganske Dag.
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98 Dine Bud gøre mig visere end mine Fjender; thi de ere for mig evindelig.
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99 Jeg blev klogere end alle mine Lærere; thi dine Vidnesbyrd ere min Tanke.
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100 Jeg er bleven forstandigere end de gamle; thi jeg har bevaret dine Befalinger.
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101 Jeg holdt mine Fødder tilbage fra al Ondskabens Sti, at jeg kunde holde dit Ord.
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102 Jeg afveg ikke fra dine Domme; thi du har lært mig det.
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103 Hvor vare dine Ord søde for min Gane, mere end Honning for min Mund.
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104 Jeg er bleven forstandig af dine Befalinger; derfor hader jeg al Løgnens Sti.
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105 Dit Ord er en Lygte for min Fod og et Lys paa min Sti.
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106 Jeg har svoret og holdt det, at jeg vilde bevare din Retfærdigheds Domme.
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107 Jeg er saare plaget; Herre! hold mig i Live efter dit Ord.
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108 Lad min Munds frivillige Ofre behage dig, Herre! og lær mig dine Domme.
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109 Jeg gaar altid med Livet i Hænderne; dog har jeg ikke glemt din Lov.
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110 De ugudelige lagde Snarer for mig; dog for jeg ikke vild fra dine Befalinger.
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111 Jeg fik dine Vidnesbyrd til Arv evindelig; thi de ere mit Hjertes Glæde.
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112 Jeg bøjede mit Hjerte til at gøre efter dine Skikke evindelig indtil Enden.
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113 De tvesindede hader jeg; men din Lov elsker jeg.
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114 Du er mit Skjul og mit Skjold; jeg haaber paa dit Ord.
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115 Viger fra mig, I onde! og jeg vil bevare min Guds Bud.
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116 Ophold mig efter dit Ord, at jeg maa leve, og lad mig ikke blive til Skamme med mit Haab!
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117 Styrk mig, at jeg maa blive frelst, og jeg vil altid se hen til dine Skikke.
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118 Du forkaster alle dem, som fare vild fra dine Skikke; thi deres Svig er Løgn.
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119 Du lod alle de ugudelige paa Jorden svinde bort som Skum; derfor elsker jeg dine Vidnesbyrd.
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120 Af Frygt for dig gyste min Krop, og jeg frygtede for dine Domme.
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121 Jeg gjorde Ret og Retfærdighed; du vil ikke overgive mig til dem, som gøre mig Vold!
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122 Vær Borgen for din Tjener, ham til Bedste; lad de hovmodige ikke gøre mig Vold.
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123 Mine Øjne forsmægte af Længsel efter din Frelse og efter din Retfærdigheds Ord.
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124 Gør med din Tjener efter din Miskundhed, og lær mig dine Skikke!
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125 Jeg er din Tjener; undervis mig, at jeg maa kende dine Vidnesbyrd.
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126 Det er Tid, at Herren gør noget; de have brudt din Lov.
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127 Derfor elsker jeg dine Bud mere end Guld og mere end fint Guld.
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128 Derfor holder jeg alle dine Befalinger om alle Ting for at være rette; jeg hader al Løgnens Vej.
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129 Dine Vidnesbyrd ere underfulde; derfor bevarer min Sjæl dem.
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130 Dine Ords Aabenbaring spreder Lys og gør de enfoldige forstandige.
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131 Jeg oplod min Mund og higede; thi jeg havde Længsel efter dine Bud.
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132 Vend dig til mig, og vær mig naadig efter din Vis imod dem, der elske dit Navn.
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133 Befæst mine Trin ved dit Ord, og lad ingen Uret herske over mig!
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134 Udløs mig af Menneskers Vold, saa vil jeg holde dine Befalinger.
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135 Lad dit Ansigt lyse over din Tjener, og lær mig dine Skikke!
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136 Der nedflød Vandstrømme af mine Øjne, fordi man ikke holdt din Lov.
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137 Du er retfærdig, Herre! og dine Domme ere retvise.
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138 Du har sat dine Vidnesbyrd som Retfærdighed og Trofasthed overmaade.
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139 Min Nidkærhed har lagt mig øde; thi mine Modstandere have glemt dine Ord.
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140 Dit Ord er saare lutret, og din Tjener elsker det.
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141 Jeg er liden og foragtet; men jeg glemmer ikke dine Befalinger.
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Din Retfærdighed er Ret evindelig, og din Lov er Sandhed.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Angest og Trængsel ramte mig; dine Bud ere min Lyst.
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144 Dine Vidnesbyrd ere Ret evindelig; undervis mig, saa lever jeg.
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145 Jeg har raabt af ganske Hjerte; bønhør mig, Herre! jeg vil bevare dine Skikke.
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146 Jeg har raabt til dig; frels mig, og jeg vil holde fast ved dine Vidnesbyrd.
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147 Jeg kom aarle i Daggry og raabte; jeg har haabet paa dit Ord.
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148 Mine Øjne vare vaagne før Nattevagterne for at grunde paa dit Ord.
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149 Hør min Røst efter din Miskundhed; Herre! hold mig i Live efter dine Domme;
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150 De nærmede sig, som jage efter Skændselsgerninger; de vare langt borte fra din Lov.
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151 Nær er du, o Herre! og alle dine Bud ere Sandhed.
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152 Jeg har forlængst hentet Kundskab af dine Vidnesbyrd; thi du har grundfæstet dem evindelig.
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153 Se min Elendighed, og udfri mig; thi din Lov har jeg ikke glemt.
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154 Udfør min Sag, og genløs mig; hold mig i Live efter dit Ord.
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155 Frelsen er fjern fra de ugudelige; thi de søge ikke dine Skikke.
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156 Stor er din Barmhjertighed, o Herre! hold mig i Live efter dine Domme!
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157 Mine Forfølgere og Modstandere ere mange; jeg har ikke bøjet mig fra dine Vidnesbyrd.
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158 Jeg har set de troløse og væmmedes ved dem; thi de holde ikke dit Ord.
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159 Se, hvor jeg har elsket dine Befalinger; Herre! hold mig i Live efter din Miskundhed.
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160 Summen af dit Ord er Sandhed, og evig er al din Retfærdigheds Dom.
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161 Fyrster forfulgte mig uden Aarsag, men mit Hjerte frygtede for dit Ord.
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162 Jeg glæder mig over dit Ord som den, der finder et stort Bytte.
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163 Jeg hader Løgn og har Vederstyggelighed dertil; din Lov elsker jeg.
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164 Jeg lovede dig syv Gange om Dagen for din Retfærdigheds Dommes Skyld.
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165 Der er stor Fred for dem, som elske din Lov, og der er ikke Anstød for dem.
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166 Jeg ventede paa din Frelse, Herre! og jeg udførte dine Bud.
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167 Min Sjæl holdt dine Vidnesbyrd, og jeg elskede dem saare.
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168 Jeg holdt dine Befalinger og dine Vidnesbyrd; thi alle mine Veje ere aabenbare for dig.
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169 Lad mit Raab komme nær for dit Ansigt, Herre! og undervis mig efter dit Ord!
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170 Lad min ydmyge Begæring komme for dit Ansigt; fri mig efter dit Ord!
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171 Mine Læber skulle udgyde Lovsang; thi du lærer mig dine Skikke.
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172 Min Tunge skal genlyde af dit Ord; thi alle dine Bud ere Retfærdighed.
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173 Lad din Haand være mig til Hjælp; thi jeg har udvalgt dine Befalinger.
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174 Jeg har Længsel efter din Frelse, Herre! og din Lov er min Lyst.
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175 Maatte min Sjæl dog leve og love dig, og dine Domme hjælpe mig!
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176 Jeg har faret vild; opsøg din Tjener som det fortabte Faar; thi dine Bud har jeg ikke glemt.
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
