Salme 106

1 Priser Herren! thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig.

Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

2 Hvo kan udsige Herrens vældige Gerninger, forkynde al hans Pris?

Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

3 Salige ere de, som holde over Ret, og den, som øver Retfærdighed alle Tider.

Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

4 Herre! kom mig i Hu med din Kærlighed til dit Folk, besøg mig med din Frelse,

Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

5 at jeg maa skue dine udvalgtes Lykke, glæde mig ved dit Folks Glæde, prise mig lykkelig i Samfund med din Arv.

Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

6 Vi have syndet med vore Fædre, vi have handlet ilde og gjort Ugudelighed.

Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

7 Vore Fædre i Ægypten vilde ikke forstaa dine underfulde Gerninger, de kom ikke din store Miskundhed i Hu, men vare genstridige ved Havet, ved det røde Hav.

Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

8 Dog frelste han dem for sit Navns Skyld, for at kundgøre sin Magt.

Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

9 Og han truede det røde Hav, og det blev tørt, og han lod dem gaa igennem Dybet som igennem Ørken.

Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

10 Og han frelste dem af Avindsmandens Haand og genløste dem af Fjendens Haand.

Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

11 Og Vandene skjulte deres Modstandere, der blev ikke een tilovers af dem.

Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

12 Da troede de paa hans Ord, de sang hans Pris.

Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

13 Dog glemte de hans Gerninger snart, de biede ikke paa hans Raad.

Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

14 Men de fik stor Begærlighed i Ørken og fristede Gud i det øde Land.

Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

15 Da gav han dem det, de begærede, men lod deres Liv tæres hen.

Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

16 Og de bare Avind imod Mose i Lejren, imod Aron, Herrens hellige.

Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

17 Jorden oplod sig og opslugte Dathan, og den skjulte Abirams Hob.

Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

18 Og Ild flammede op iblandt deres Hob, en Lue fortærede de ugudelige.

Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

19 De dannede en Kalv ved Horeb og tilbade et støbt Billede.

De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

20 Og de ombyttede deres Herlighed med Billedet af en Okse, som æder Urter.

Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

21 De glemte Gud, deres Frelser, som havde gjort store Ting i Ægypten,

De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

22 underfulde Gerninger i Kams Land, forfærdelige Ting ved det røde Hav.

Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

23 Og han sagde, at han vilde ødelægge dem; dersom Mose, hans udvalgte, ikke havde stillet sig i Gabet for hans Ansigt, at afvende hans Vrede fra at ødelægge dem —!

Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

24 De foragtede ogsaa det yndige Land, de troede ikke hans Ord.

Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

25 Men de knurrede i deres Telte, de hørte ikke paa Herrens Røst.

Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

26 Og han svor dem med oprakt Haand, at han vilde lade dem falde i Ørken,

Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

27 og at han vilde lade deres Afkom falde iblandt Hedningerne og bortstrø dem i Landene.

Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

28 Og de bandt sig til Baal-Peor og aade af Ofrene til de døde Afguder.

Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

29 Og de opirrede ham med deres Idrætter, saa at en Plage brød løs paa dem,

Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

30 Da stod Pinehas frem og holdt Dom, og Plagen hørte op.

Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

31 Og det blev regnet ham til Retfærdighed fra Slægt til Slægt evindelig.

Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

32 De fortørnede ham ogsaa ved Meribas Vand, og det gik Mose ilde for deres Skyld.

Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

33 Thi de vare genstridige imod hans Aand, og han talte ubetænksomt med sine Læber.

Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

34 De ødelagde ikke Folkene, om hvilke Herren havde sagt det til dem.

De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

35 Men de blandede sig med Hedningerne og lærte deres Gerninger.

Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

36 Og de tjente deres Afguder, og disse bleve dem til en Snare.

Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

37 Og de ofrede deres Sønner og deres Døtre til Magterne.

Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

38 Og de udøste uskyldigt Blod, deres Sønners og deres Døtres Blod, som de ofrede til Kanaans Afguder, og Landet vanhelligedes af Blodet.

Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

39 Og de besmittede sig ved deres Gerninger, og de bolede ved deres Idrætter.

Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

40 Da optændtes Herrens Vrede imod hans Folk, og han fik en Vederstyggelighed til sin Arv.

Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

41 Og han gav dem i Hedningernes Haand, og deres Avindsmænd herskede over dem.

Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

42 Og deres Fjender trængte dem, og de bleve ydmygede under deres Haand.

Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

43 Han friede dem mange Gange; men de satte sig op imod ham i deres Raad, og de bleve nedtrykte for deres Misgerningers Skyld.

Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

44 Dog saa han til dem, da de vare i Angest, idet han hørte deres Raab.

Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

45 Og han kom sin Pagt i Hu, dem til Bedste, og det angrede ham efter hans store Miskundhed.

Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

46 Og han lod dem finde Barmhjertighed hos alle dem, som havde bortført dem.

Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

47 Frels os, Herre, vor Gud! og saml os fra Hedningerne, at vi kunne takke dit hellige Navn, rose os af din Pris!

Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

48 Lovet være Herren, Israels Gud, fra Evighed og indtil Evighed; og alt Folket siger: Amen. Halleluja!

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.