Ordsprogene 17
1 Bedre er en tør Bid og Ro derhos end et Hus fuldt af slagtet Kvæg med Trætte.
En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
2 En klog Tjener skal herske over en Søn, som gør Skam, og han skal dele Arv midt iblandt Brødre.
En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
3 Diglen er til Sølvet og Ovnen til Guldet; men den, som prøver Hjerterne, er Herren.
Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
4 Den onde agter paa uretfærdige Læber; Løgneren laaner Øre til den Tunge, der arbejder paa Fordærvelse.
En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
5 Hvo som bespotter den fattige, forhaaner hans Skaber; hvo som glæder sig over Ulykke, skal ikke agtes uskyldig.
Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
6 Børnebørn ere de gamles Krone, og Børnenes Pryd er deres Fædre.
De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
7 Det staar ikke en Daare vel an at tale høje Ord, meget mindre en Fyrste at tale Løgn.
Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
8 Skænk er en yndig Sten i deres Øjne, som modtage den; hvor som helst den vender sig hen, gør den Lykke.
Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
9 Hvo som skjuler Overtrædelse, søger Kærlighed; men hvo som ripper op i en Sag, fjerner en fortrolig.
Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
10 Skænd trænger dybere ind hos en forstandig end at slaa en Daare hundrede Gange.
Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
11 Den onde søger kun at vise Genstridighed, men et grusomt Bud skal sendes imod ham.
Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
12 Lad en Mand møde en Bjørn, som Ungerne ere fratagne, kun ikke en Daare i hans Taabelighed.
Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
13 Hvo som gengiver godt med ondt, fra hans Hus skal det onde ikke vige.
Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
14 Hvo som begynder Trætte, aabner for Vand; opgiv derfor Trætten, førend den vælter sig frem.
Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
15 Den, som frikender den ugudelige, og den, som kender den retfærdige skyldig, ere begge Herren en Vederstyggelighed.
Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
16 Hvortil skal dog Penge i Daarens Haand? er det for at købe Visdom, da han dog ikke har Forstand?
Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
17 En Ven elsker altid, men en Broder fødes til Hjælp i Nød.
En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
18 Et Menneske, som fattes Forstand, giver Haandslag og gaar i Borgen hos sin Næste.
Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
19 Hvo der elsker Trætte, elsker Overtrædelse; hvo som søger Undergang, gør sin Dør høj.
Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
20 Den, som er vanartig i Hjertet, skal ikke finde godt; og den, som taler forvendt med sin Tunge, skal falde i Ulykke.
Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
21 Den, som avler en Daare, ham bliver det til Bedrøvelse, og en Daares Fader skal ikke glæde sig.
En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
22 Et glad Hjerte er en god Lægedom; men et nedslaaet Mod udtørrer Benene.
Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
23 Den ugudelige tager Gave i Smug for at bøje Rettens Stier.
Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
24 For den forstandiges Ansigt er Visdommen; men en Daares Øjne ere ved Jordens Ende.
En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
25 En daarlig Søn er sin Fader en Harm og sin Moder en Bedrøvelse.
En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
26 Det er end ikke godt at lægge Bøder paa den retfærdige eller at slaa ædle Mænd tvært imod Ret.
Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
27 Den, som sparer sine Ord, besidder Kundskab, og en koldsindig Mand er forstandig.
En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
28 Ogsaa en Daare, om han tav, kunde regnes for viis; den, som holder sine Læber til, er forstandig.
Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
