Job 21
1 Men Job svarede og sagde:
Job svarade och sade:
2 hører, ja hører min Tale, og lader dette være den Trøst, I yde!
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Fordrager mig, og jeg vil tale, og naar jeg har talt, da kan du spotte!
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Mon min Klage gælder Mennesker? og om saa er, hvorfor skulde ikke min Aand blive utaalmodig?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Vender eder til mig, og gruer og lægger Haanden paa Munden!
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Thi kommer jeg det i Hu, da forfærdes jeg, og Bævelse betager mit Kød.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Hvorfor blive de ugudelige i Live, blive gamle, ja vældige i Kraft?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Deres Sæd staar fast for deres Ansigt om dem og deres Afkom for deres Øjne.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Deres Huse have Fred, uden Frygt, og Guds Ris er ikke over dem.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Deres Tyr springer og ej forgæves; deres Ko kalver og er ikke ufrugtbar.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 De lade deres Børn løbe som en Faarehjord, og deres Drenge springe.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 De opløfte deres Røst til Tromme og Harpe og glæde sig ved Fløjtens Lyd.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Og dog sagde de til Gud: Vig fra os! thi vi have ikke Lyst til Kundskab om dine Veje.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Hvad er den Almægtige, at vi skulde tjene ham? eller hvad Gavn skulde vi have af at bønfalde ham?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Se, deres Lykke hviler dog ikke i deres egen Haand! De ugudeliges Raad er langt fra mig.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Hvor tit udslukkes vel de ugudeliges Lampe og kommer deres Ulykke over dem? hvor tit uddeler Gud Smerter til dem i sin Vrede?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Blive de som Straa for Vejr og som Avner, hvilke Hvirvelvind bortstjæler?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 „Gud gemmer hans Uret til hans Børn.‟ Han skulde betale ham selv, at han fornemmer det.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Hans egne Øjne skulle se hans Fordærvelse, og han skulde drikke af den Almægtiges Vrede.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Thi hvad bekymrer han sig om sit Hus efter sig, naar hans Maaneders Tal er ude?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Mon nogen vil lære Gud Kundskab, ham, som dømmer de høje?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Den ene dør i sin fulde Styrke, ganske rolig og tryg;
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 hans Kar vare fulde af Mælk, og Marven i hans Ben var vædskefuld.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Men den anden maa dø med en beskelig bedrøvet Sjæl og har ikke nydt noget godt.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 De skulle ligge med hinanden i Støvet, og Ormene skulle bedække dem.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Se, jeg kender eders Tanker, ja eders Rænker, med hvilke I gøre Vold imod mig;
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 thi I sige: Hvor er Voldsmandens Hus? og hvor er Teltet, hvor de ugudelige boede?
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Have I ikke adspurgt de vejfarende, og erkende I ikke deres Vidnesbyrd,
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 at den onde skulde spares til Ulykkens Dag, skulde føres frem til Vredens Dag?
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 „Hvo vil forholde ham hans Vej? naar han gør noget, hvo vil betale ham?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Og han føres hen til Gravene, og ved Gravhøjen lever hans Minde.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 I Dalens Muld hviler han sødt, og han drager hvert Menneske efter sig, og paa dem foran ham er ikke Tal.‟
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Hvorledes trøste I mig da med Forfængelighed? og hvad der bliver tilbage af eders Svar, er Troløshed.
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
