Псалми 73
1 Псалом Аса́фів.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 А я, — мало не послизну́лися но́ги мої, мало не посковзну́лися сто́пи мої,
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 бо лихим я зави́дував, бачивши спо́кій безбожних, —
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 бо не мають стражда́ння до смерти своєї, і здорове їхнє тіло,
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 на лю́дській роботі нема їх, і ра́зом із іншими лю́дьми не зазнаю́ть вони вда́рів.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Тому́ то пиха їхню шию оздо́блює, зодяга́є їх ша́та наси́лля,
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 вилазять їм очі від жи́ру, бажа́ння їхнього серця збули́ся,
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 сміються й злосли́во говорять про у́тиск, говорять бундю́чно:
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 свої уста до неба підно́сять, — а їхній язик по землі походжа́є!
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Тому́ то туди Його люди зверта́ються, і щедро беруть собі воду
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 та й кажуть: „Хіба́ Бог те знає, і чи має Всеви́шній відо́мість,
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 як он ті безбожні й безпечні на світі збільши́ли бага́тство своє?“
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Направду, нада́рмо очи́стив я серце своє, і в неви́нності вимив ру́ки свої,
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 і ввесь день я побитий, і щора́нку пока́раний.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Коли б я сказав: „Буду так говори́ть, як вони“, то спроневі́рився б я поколі́нню синів Твоїх.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 І розду́мував я, щоб пізна́ти оте, — та трудне́ воно в о́чах моїх,
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 аж прийшов я в Божу святиню, — і кінець їхній побачив:
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 направду, — Ти їх на слизько́му поставив, на спусто́шення кинув Ти їх!
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Як вони в одній хвилі спусто́шені, згинули, пощеза́ли від стра́хів!
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Немов сном по обу́дженні, Господи, о́бразом їхнім пого́рдиш, мов сном по обу́дженні!
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Бо болить моє серце, і в нутрі́ моїм коле,
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 а я немов бидло й не знаю, — я перед Тобою худо́бою став!
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Та я за́вжди з Тобою, — Ти де́ржиш мене за правицю,
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Ти Своєю порадою во́диш мене, і пото́му до слави Ти ві́зьмеш мене!
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Хто є мені на небеса́х, окрім Тебе? А я при Тобі на землі не бажаю нічо́го!
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Гине тіло моє й моє серце, та Бог — скеля серця мого й моя доля навіки,
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 бо погинуть ось ті, хто боку́є від Тебе, пони́щиш Ти кожного, хто відсту́пить від Тебе!
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 А я, — бли́зькість Бога для мене добро́, — на Владику, на Господа свою певність складаю, щоб звіща́ти про всі Твої чи́ни!
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
