Приповісті 31
1 Слова Лемуїла, царя Масси́, що ними навчала його його мати:
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 „Що, сину мій, і що, сину утро́би моєї, і що, сину обі́тниць моїх?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Не давай жінкам сили своєї, ні доріг своїх для руйнува́льниць царів!
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Не царя́м, Лемуїле, вино, не царям, і на́пій той п'янки́й не князя́м,
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 щоб не впився він та не забув про Зако́на, і щоб не змінив для всіх гно́блених пра́ва!
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Дайте напо́ю п'янко́го тому, хто гине, а вина — гіркоду́хим:
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 він вип'є й забуде за бідність свою, і му́ки своєї вже не пам'ята́тиме!
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Відкривай свої уста немо́ві, для суда́ всім нещасним.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Відкрива́й свої уста, й суди справедливо, і правосу́ддя зроби для убогого та для нужде́нного.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 Хто жінку чесно́тну зна́йде? а ціна її більша від пе́рел:
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 довіря́є їй серце її чоловіка, і йому не забра́кне прибутку!
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Вона чинить для нього добро, а не зло, по всі́ дні свого життя.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Шукає вона вовни й льо́ну, і робить охоче своїми руками.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Вона, немов кораблі́ ті купе́цькі, здале́ка спроваджує хліб свій.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 І встане вона ще вночі, і видасть для дому свого поживу, а поря́док служни́цям своїм.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Про поле вона намишляла, і його набула́, із пло́ду долоней своїх засадила вона виноградинка.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Вона підпері́зує силою сте́гна свої та зміцня́є раме́на свої.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Вона розуміє, що добра робота її, і світильник її не пога́сне вночі.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Вона ру́ки свої простя́гає до пря́дки, а долоні її верете́но тримають.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Долоню свою відкриває для вбогого, а руки свої простягає до бідного.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Холоду в домі своїм не боїться вона, бо подвійно одя́гнений ввесь її дім.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Килими́ поробила собі, віссо́н та кармази́н — убра́ння її.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Чоловік її зна́ний при брамах, як сидить він із старшими краю.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Тонку ту́ніку робить вона й продає, і купце́ві дає пояси́.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Сила та пи́шність — одежа її, і сміється вона до прийде́щнього дня.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Свої уста вона відкриває на мудрість, і милости́ва наука їй на язиці́.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Доглядає вона ходи дому свого́, і хліба з ліни́вства не їсть.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Устають її діти, і хвалять її, чоловік її — й він похваля́є її:
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 „Багато було́ тих чесно́тних дочо́к, та ти їх усіх переви́щила!“
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Краса — то ома́на, а врода — марно́та, жінка ж богобоя́зна — вона буде хва́лена!
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Дайте їй з плоду рук її, і нехай її вчи́нки її вихваляють при брамах!“
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
