Приповісті 20
1 Вино — то насмі́шник, напій п'янки́й — галасу́н, і кожен, хто блу́дить у ньому, немудрий.
En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
2 Страх царя — як рик лева; хто до гніву дово́дить його́, — проти свого життя прогрішає.
Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
3 Слава люди́ні, що гнів покидає, а кожен глупа́к вибуха́є.
Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
4 Лінивий не о́ре із о́сени, а захоче в жнива́ — і нічо́го нема.
När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
5 Рада в серці люди́ни — глибока вода, і розумна люди́на її повиче́рпує.
Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
6 Багато людей себе звуть милосердними, та вірну люди́ну хто зна́йде?
Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
7 У своїй непови́нності праведний ходить, — блаженні по ньому сини його!
Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
8 Цар сидить на судде́вім престолі, всяке зло розганяє своїми очима.
En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
9 Хто скаже: „Очи́стив я серце своє, очистився я від свого гріха́?“
Vem kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd"?
10 Вага неоднакова, неоднакова міра, — обо́є вони — то оги́да для Господа.
Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
11 Навіть юна́к буде пі́знаний з чи́нів своїх, — чи чин його чистий й чи про́стий.
Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
12 Ухо, що слухає, й око, що бачить, — Господь учинив їх обо́є.
Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
13 Не кохайся в спанні́, щоб не збідні́ти; розплю́щ свої очі — та хлібом наси́ться!
Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
14 „Зле, зле!“каже той, хто купує, а як пі́де собі, тоді хва́литься ку́пном.
"Uselt, uselt", säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
15 Є золото й пе́рел багато, та розумні уста́ — найцінніший то по́суд.
Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
16 Візьми його о́діж, бо він поручивсь за чужого, і за чужи́нку візьми його за́став.
Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
17 Хліб з неправди солодкий люди́ні, та піско́м потім бу́дуть напо́внені у́ста її.
Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
18 Тримаються за́міри радою, і війну прова́дь мудрими ра́дами.
Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
19 Виявляє обмо́вник таємне, а ти не втручайся до того, ле́гко хто розту́лює уста свої.
Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
20 Хто кляне свого батька та матір свою, — погасне світильник йому серед те́мряви!
Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
21 Спа́док спо́чатку заскоро набу́тий, — не буде кінець його поблагосло́влений!
Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
22 Не кажи: „Надолу́жу я зло!“— май надію на Господа, і Він допоможе тобі.
Säg icke: "Jag vill vedergälla ont med ont"; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
23 Вага неоднакова — то оги́да для Господа, а ома́нливі ша́льки не добрі.
Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
24 Від Господа — кроки люди́ни, а люди́на — як вона зрозуміє дорогу свою?
Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
25 Тене́та люди́ні казати „святе́“нерозважно, а зго́дом свої обітни́ці досліджувати.
Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
26 Мудрий цар розпо́рошить безбожних, і зве́рне на них своє ко́ло для мук.
En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
27 Дух люди́ни — світильник Господній, що все ну́тро обшукує.
Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
28 Милість та правда царя стережуть, і трона свого він підтримує милістю.
Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
29 Окраса юна́цтва — їхня сила, а пишність стари́х — сивина́.
De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
30 Синяки́ від побоїв — то масть лікува́льна на злого, та вдари нутру́ живота.
Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
