Приповісті 17
1 Ліпший черствий кусок зо споко́єм, ніж дім, повний у́чти м'ясної зо сваркою.
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 Раб розумний панує над сином безпутнім, і серед братів він поділить спа́док.
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 Для срі́бла — топи́льна посу́дина, а го́рно — для золота, Господь же серця випробо́вує.
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 Лиходій слухається уст безбожних, слухає неправдомо́в язика лиході́йного.
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Хто сміється з убогого, той ображає свого Творця, хто радіє з нещастя, — не буде такий без вини.
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 Корона для ста́рших — ону́ки, а пишно́та дітей — їхні батьки́.
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Не присто́йна безумному мова поважна, а тим більше шляхе́тному — мова брехли́ва.
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 Хабар в о́чах його власника́ — самоцві́т: до всьо́го, до чого пове́рнеться, буде щасти́ти йому́.
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Хто шукає любови — провину ховає, хто ж про неї повто́рює, розго́нює дру́зів.
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 На розумного більше впливає одне остере́ження, як на глупака́ сто ударів.
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Злий шукає лише неслухня́ности, та вісник жорстокий на нього пошлеться.
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Ліпше спітка́ти обезді́тнену ведмедицю, що кидається на люди́ну, аніж нерозумного в глупо́ті його.
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Хто відплачує злом за добро, — не відступить лихе з його дому.
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Почин сварки — то про́рив води, тому перед ви́бухом сварки покинь ти її!
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Хто оправдує несправедливого, і хто засуджує праведного, — оби́два вони Господе́ві оги́дні.
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 На́що ті гроші в руці нерозумного, щоб мудрість купити, як мо́зку нема?
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 Правдивий друг любить за всякого ча́су, в недолі ж він робиться братом.
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 Люди́на, позба́влена розуму, ру́читься, — пору́ку дає за друга свого.
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Хто сварку кохає, той любить гріх; хто ж підвищує уста свої, той шукає нещастя.
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Люди́на лукавого серця не зна́йде добра, хто ж лука́вить своїм язико́м, упаде в зло.
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Хто родить безумного, родить на смуток собі, і не поті́шиться батько безглуздого.
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Серце радісне добре лікує, а пригно́блений дух сушить ко́сті.
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 Безбожний таємно бере хабара́, щоб зігнути путі правосу́ддя.
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 З обличчям розумного — мудрість, а очі глупця́ — аж на кінці землі.
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 Нерозумний син — смуток для батька, для своєї ж родительки — гі́ркість.
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Не добре карати справедливого, бити шляхе́тних за щирість!
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Хто слова́ свої стримує, той знає пізна́ння, і холоднокро́вний — розумна люди́на.
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 І глупа́к, як мовчить, уважається мудрим, а як у́ста свої закриває — розумним.
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
