< Йов 5 >

1 Ану клич, — чи є хто, щоб тобі відповів? І до ко́го з святих ти вдаси́ся?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Бо гнів побиває безглу́здого, а за́здрощі смерть завдаю́ть нерозумному!
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Я бачив безумного, я́к він розсівся, — та зараз оселя його спорохня́віла.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Від спасі́ння далекі сини його, вони без рятунку поча́влені бу́дуть у брамі!
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Його жни́во голодний поїсть, і з-між те́рну його забере́, — і спра́гнені ось поковта́ють маєток його!
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Бо нещастя вихо́дить не з по́роху, а горе росте не з землі, —
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 бо люди́на народжується на стражда́ння, як іскри, щоб уго́ру летіти.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 А я б удава́вся до Бога, і на Бога б поклав свою справу, —
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 Він чинить велике та недосліди́ме, предивне, якому немає числа,
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 бо Він дає дощ на пове́рхню землі, і на поля́ посилає Він воду,
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 щоб поста́вить низьки́х на високе, і зміцни́ти спасі́ння засмучених.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Він розві́ює за́думи хитрих, і не виконують плану їх ру́ки,
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Він мудрих лука́вством їх ло́вить, і рада круті́йська марно́ю стає, —
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 вдень знахо́дять вони темноту́, а в по́лудень ма́цають, мов уночі!
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 І Він від меча урято́вує бідного, а з міцно́ї руки — бідаря́,
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 і стає́ться надія нужде́нному, і замкнула уста́ свої кривда!
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Тож блаженна люди́на, яку Бог карта́є, і ти не цурайсь Всемогу́тнього кари:
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Бо Він рану завда́сть — і перев'я́же, Він ламає — й виго́юють руки Його!
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 В шістьох лихах спаса́є тебе, а в сімох не діткне́ тебе зло:
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Викупля́є тебе Він від смерти за голоду, а в бою́ — з рук меча.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Як бич язика́ запанує, сховаєшся ти, і не будеш боятись руїни, як при́йде вона.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 З насилля та з голоду бу́деш сміятись, а земно́ї звіри́ни не бійся.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Бо з камі́нням на полі є в тебе умова, і звір польови́й прими́рився з тобою.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 І дові́даєшся, що наме́т твій спокійний, і перегля́неш домі́вку свою́, — і не зна́йдеш у ній недоста́тку.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 І довідаєшся, що числе́нне насіння твоє, а наща́дки твої — як трава на землі!
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 І в дозрілому ві́ці до гробу ти зі́йдеш, як збіжжя доспі́ле ввіхо́дить до клуні за ча́су свого!
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Отож, досліди́ли ми це — й воно так, послухай цього́, — й зрозумій собі все!“
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

< Йов 5 >