Saame 119
1 ʻOku monūʻia ʻae haohaoa ʻi he hala, ʻaia ʻoku ʻeveʻeva ʻi he fono ʻa Sihova.
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 ʻOku monūʻia ʻakinautolu ʻoku tauhi ʻene ngaahi fakamoʻoni, pea kumi kiate ia ʻaki honau loto kotoa pē.
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 ʻOku ʻikai foki tenau fai ha kovi: ʻoku nau ʻaʻeva ʻi hono ngaahi hala.
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Kuo ke fekau mai ke mau tauhi maʻu hoʻo ngaahi akonaki.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 ʻOku ʻamusiaange ʻeau kuo fakahinohino ki hoku ngaahi hala, ke fai ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Pea ʻe ʻikai te u mā, ʻo kau ka tokanga ki hoʻo ngaahi fekau kotoa pē.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Te u fakamālō kiate koe ʻi he angatonu ʻoe loto, ʻo kau ka ʻilo hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Te u fai ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: ʻoua naʻa ke siʻaki ʻaupito au.
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 ʻE fakamaʻa ʻe he tangata talavou hono hala ʻi he hā? ʻI heʻene tokanga ki ai ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Kuo u kumi kiate koe ʻaki hoku loto kotoa pē: ʻoua naʻa tuku au ke u hē mei hoʻo ngaahi fekau.
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 Kuo u fufū hoʻo folofola ʻi hoku loto, koeʻuhi ke ʻoua naʻaku angahala kiate koe.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 ʻE Sihova, ʻoku monūʻia ʻa hoʻo ʻafio: ako kiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Kuo u fakahā ʻaki hoku loungutu, ʻae ngaahi fakamaau kotoa pē ʻa ho fofonga.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Naʻaku fiefia ʻi hono ʻalunga ʻo hoʻo ngaahi fakamoʻoni, ʻo tatau mo e ngaahi koloa kotoa pē.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 Te u fakalaulauloto ki hoʻo ngaahi akonaki, pea te u tokanga ki ho ngaahi hala.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 Te u fakafiefiaʻi au ʻi hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: ʻe ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo folofola.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Foaki ke lahi ki hoʻo tamaioʻeiki, koeʻuhi ke u moʻui, pea te u tauhi ki hoʻo folofola.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Ke ke fakaʻā hoku mata, koeʻuhi ke u mamata ki he ngaahi meʻa fakaofo ʻi hoʻo fono.
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Ko e muli au ʻi māmani: ʻoua naʻa fufū hoʻo ngaahi fekau ʻiate au.
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 ʻOku mafesi hoku laumālie koeʻuhi ko ʻene holi ki hoʻo ngaahi fakamaau ʻi he ʻaho kotoa pē.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Kuo ke valokiʻi ʻae laukau, ʻakinautolu ʻoku malaʻia, ʻaia kuo hē mei hoʻo ngaahi fekau.
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 ʻAve ʻiate au ʻae taukaea mo e manukia; he kuo u fai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Naʻe nofo foki ʻae ngaahi ʻeiki ʻo lauʻikoviʻi au: ka naʻe fakalauloto ʻa hoʻo tamaioʻeiki ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 Ko hoʻo ngaahi fakamoʻoni foki ko hoku fiefiaʻanga ia, mo hoku ngaahi akonakiʻi.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 ʻOku pikitai ʻa hoku laumālie ki he efu: ke ke fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Kuo u fakahā hoku ngaahi hala, pea naʻa ke ongoʻi au: ako kiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Ngaohi au ke u ʻilo ʻae hala ʻo hoʻo ngaahi akonaki: pea te u lea ki hoʻo ngaahi ngāue fakaofo.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Kuo vai ʻa hoku laumālie koeʻuhi ko e ongosia: fakamālohiʻi au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Ke ke hiki ʻiate au ʻae hala ʻoe loi, pea ke tuku mai hoʻo fono kiate au ʻi he ʻofa.
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Kuo u fili ʻae hala ʻoe moʻoni: pea kuo u fokotuʻu hoʻo ngaahi fakamaau ʻi hoku ʻao.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Kuo u pikitai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni; ʻE Sihova, ʻoua naʻa ke fakamaaʻi au.
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Te u lele ʻi he hala ʻo hoʻo ngaahi fekau, ʻoka ke ka fakaʻataʻatā hoku loto.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 ʻE Sihova, ke ke ako kiate au ʻae hala ʻo hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni; pea te u fai ki ai ʻo aʻu ki he ngataʻanga.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Foaki mai kiate au ʻae faʻa ʻilo, pea te u fai ki hoʻo fono; ʻio, te u tokanga ki ai ʻaki hoku loto kotoa pē.
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Ngaohi au ke u ʻalu ʻi he hala ʻo hoʻo ngaahi fekau; he ʻoku ou fiefia ai.
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Fakatokangaʻi hoku loto ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni, kae ʻikai ki he manumanu.
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Taʻofi hoku mata mei he vakai ki he meʻa vaʻinga; pea ke fakaakeake au ʻi ho hala.
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Fakamoʻoni hoʻo folofola ki hoʻo tamaioʻeiki, ʻaia ʻoku fakaʻapaʻapa kiate koe.
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Taʻofi atu hoku manukia ʻaia ʻoku ou manavahē ai: he ʻoku lelei hoʻo ngaahi fakamaau.
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Vakai, ʻoku ou holi ki hoʻo ngaahi akonaki: fakamoʻui au ʻi ho māʻoniʻoni.
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 ʻE Sihova, tuku ke hoko foki hoʻo ngaahi ʻaloʻofa kiate au, ʻio, ko hoʻo fakamoʻui, ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 Pehē te u maʻu ha meʻa ke tali ʻaki kiate ia ʻoku manukiʻi au: he ʻoku ou falala ki hoʻo folofola.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Pea ʻoua naʻa toʻo ʻaupito ʻae folofola ʻoe moʻoni mei hoku ngutu; he kuo u ʻamanaki lelei ki hoʻo ngaahi fakamaau.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Pea te u fai maʻuaipē ki hoʻo fono ʻo lauikuonga pea taʻengata.
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 Pea te u ʻeveʻeva ʻi he tauʻatāina: he ʻoku ou kumi ki hoʻo ngaahi akonaki.
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Te u lea foki ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni ʻi he ʻao ʻoe ngaahi tuʻi, pea ʻe ʻikai te u mā ai.
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Pea te u fakafiefiaʻi au ʻi hoʻo ngaahi fekau, ʻaia kuo u ʻofa ki ai.
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 Te u hiki hake foki hoku nima ki hoʻo ngaahi fekau, ʻaia kuo u ʻofa ki ai pea te u fakalaulauloto ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Manatuʻi ʻae folofola ki hoʻo tamaioʻeiki, ʻaia kuo ke fakaʻamanakiʻi au ki ai.
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Ko hoku fiemālieʻanga eni ʻi heʻeku mamahi: he ko hoʻo folofola kuo ne fakamoʻui au.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 Kuo manuki lahi kiate au ʻae laukau: ka naʻe ʻikai te u afe mei hoʻo fono.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 ʻE Sihova, naʻaku manatu ki hoʻo ngaahi fakamaau ʻi muʻa; pea u fakafiemālieʻi au.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Kuo pukea au ʻe he ilifia koeʻuhi ko e angahala kuo nau siʻaki hoʻo fono.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Ko hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni ko ʻeku hiva ia ʻi he fale ʻo ʻeku ʻāunofo.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 ʻE Sihova, kuo u manatu ki ho huafa ʻi he pō, pea u fai ki hoʻo fono.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Naʻaku maʻu eni, ko e meʻa ʻi heʻeku fai ki hoʻo ngaahi akonaki.
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 ʻE Sihova, ko hoku ʻinasi ʻa koe: naʻaku pehē te u fai ki hoʻo ngaahi folofola.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Naʻaku kole ki hoʻo ʻofa ʻaki hoku loto kotoa pē: ke ke ʻaloʻofa mai kiate au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Naʻaku fifili ki hoku ngaahi ʻaluʻanga, pea u fakaafe hoku vaʻe ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Ne u fakatoʻotoʻo, pea ʻikai tuai, ʻeku fai ki hoʻo ngaahi fekau.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 Kuo kaihaʻasia au ʻe he ngaahi kaihaʻakau ʻoe kau angahala: ka naʻe ʻikai ngalo ʻiate au ʻa hoʻo fono.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Te u tuʻu hake ʻi he tuʻuapō mālie ke fakafetaʻi kiate koe, koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 ʻOku ou kaumeʻa mo kinautolu kotoa pē ʻoku manavahē kiate koe, mo kinautolu ʻoku fai ki hoʻo ngaahi fekau.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 ʻE Sihova, ʻoku fonu ʻa māmani ʻi hoʻo ʻaloʻofa: ke ke ako kiate au ʻa hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 ʻE Sihova, kuo ke fie fai lelei ki hoʻo tamaioʻeiki, ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Ke ke ako kiate au ʻae fakamaau lelei mo e faʻa ʻilo: he ʻoku ou tui ki hoʻo ngaahi fekau.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 ʻI he teʻeki ai te u mahaki naʻaku hē: ka ko eni kuo u fai ki hoʻo folofola.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 ʻOku ke angalelei, pea ʻoku ke fai lelei; ke ke ako kiate au ʻa hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 Kuo fakatupu ʻe he fielahi ʻae loi kiate au: ka te u fai ki hoʻo ngaahi akonaki ʻaki hoku loto kotoa pē.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 ʻOku tatau honau loto mo e ngako, ka ʻoku ou fiefia ʻi hoʻo fono.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Kuo ʻaonga kiate au ʻa hoku mahaki; koeʻuhi ke u ʻilo ai hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 ʻOku lelei lahi kiate au ʻae fono ʻaho fofonga ʻi he ngaahi afe ʻoe kuonga koula mo e siliva.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Ko ho nima naʻa ne ngaohi au mo fakatonutonu: foaki mai ʻae poto, koeʻuhi ke u ʻiloʻi hoʻo ngaahi fekau.
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 Ko kinautolu ʻoku manavahē kiate koe tenau fiefia ʻoka nau ka mamata kiate au; koeʻuhi naʻaku ʻamanaki ki hoʻo folofola.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 ʻE Sihova, ʻoku ou ʻilo ʻoku totonu hoʻo ngaahi fakamaau, pea ʻi he angatonu kuo ke fakamamahiʻi au.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 ʻOku ou kole kiate koe, tuku ke fakafiemālieʻi au ʻe hoʻo ʻaloʻofa, ʻo hangē ko hoʻo folofola ki hoʻo tamaioʻeiki.
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Tuku ke hoko kiate au hoʻo ngaahi ʻaloʻofa ongongofua, koeʻuhi ke u moʻui ai: he ko hoʻo fono ko hoku fiefiaʻanga ia.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 Tuku ke mā ʻae fielahi; he naʻa Tuku ke tafoki mai kiate au ʻakinautolu ʻoku manavahē kiate koe, pea mo kinautolu kuo nau ʻiloʻi hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Tuku ke tafoki mai kiate au ʻakinautolu ʻoku manavahē kiate koe, pea mo kinautolu kuo nau ʻiloʻi hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Tuku ke haohaoa hoku loto ʻi hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni; koeʻuhi ke ʻoua naʻaku mā ai.
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 ʻOku pongia hoku laumālie ʻi he fiemaʻu hoʻo fakamoʻui: ka ʻoku ou ʻamanaki ki hoʻo folofola.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 ʻOku vaivai hoku mata koeʻuhi ko hoʻo folofola, ʻoku ou pehē, “Te ke fakafiemālieʻi au ʻafē?”
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
83 He kuo u hoko ʻo tatau mo e hina ʻi he ʻohuafi; ka ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 ʻOku fiha ʻae ngaahi ʻaho ʻo hoʻo tamaioʻeiki? Te ke fakamaau ʻafē ʻakinautolu ʻoku fakatangaʻi au?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 Kuo keli ʻe he fielahi ʻae ngaahi luo kiate au ʻaia ʻoku ʻikai tatau mo hoʻo fono.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 ʻOku tuʻumaʻu hoʻo ngaahi fekau kotoa pē: ʻoku taʻetotonu ʻenau fakatangaʻi au; ke ke tokoniʻi au,
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 Naʻa nau meimei fakaʻauha au ʻi māmani ka naʻe ʻikai te u siʻaki hoʻo ngaahi akonaki.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa; ko ia te u tauhi ai ʻae fakamoʻoni ʻa ho fofonga.
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 ʻE Sihova, ʻoku tuʻumaʻu hoʻo folofola ʻi he langi ʻo lauikuonga.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 ʻOku aʻu atu hoʻo moʻoni ki he ngaahi toʻutangata kotoa pē: kuo ke fokotuʻu ʻa māmani, pea ʻoku tuʻumaʻu ia.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 ʻOku nau tolonga he ʻaho ni ʻo hangē ko hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: he ko hoʻo kau tamaioʻeiki ʻae meʻa kotoa pē.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Ka ne ʻikai ko hoku fiefiaʻanga ʻa hoʻo fono, pehē, ne u mate ʻi hoku mahaki.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 ʻE ʻikai siʻi ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi akonaki ʻo lauikuonga: he ko ia kuo ke fakamoʻui ai au.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 ʻOku ʻaʻau au, ke ke fakamoʻui au he kuo u kumi ki hoʻo ngaahi akonaki.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 Kuo tatali ʻae angahala kiate au ke tāmateʻi au: ka te u fifili ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 Kuo u mamata ki hono ngataʻanga ʻoe haohaoa kotoa pē: ka ʻoku laulahi ʻaupito ʻa hoʻo fekau.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 ʻOku ou ʻofa lahi ki hoʻo fono: ʻoku ou fakalaulauloto ki ai ʻi he ʻaho kotoa pē.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Kuo ke ngaohi au ʻi hoʻo ngaahi fekau ke u poto hake ʻi hoku ngaahi fili: he ʻoku ʻiate au maʻuaipē ia.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 ʻOku ou poto lahi hake ʻi heʻeku kau akonaki kotoa pē: he ko hoʻo ngaahi fakamoʻoni ko hoku fakakaukauʻanga ia.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 ʻOku ou ʻilo lahi hake ʻi he kau mātuʻa, koeʻuhi ʻoku ou tauhi hoʻo ngaahi akonaki.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Naʻaku taʻofi hoku vaʻe mei he hala kovi kotoa pē, koeʻuhi ke u fai ki hoʻo folofola.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Naʻe ʻikai te u afe mei hoʻo ngaahi fakamaau: he kuo ke akonakiʻi au.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 ʻOku huʻamelie lahi hoʻo ngaahi folofola ki hoku ifo! ʻIo, ʻoku melie lahi ʻi he hone ki hoku ngutu!
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 ʻOku ou maʻu ʻae poto ʻi hoʻo ngaahi akonaki: ko ia ʻoku ou fehiʻa ai ki he hala kotoa pē ʻoe loi.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Ko hoʻo folofola ko e tūhulu ia ki hoku vaʻe, mo e maama ki hoku hala.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Kuo u fuakava, pea te u fai ki ai, ke u fai ki hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 ʻOku lahi ʻaupito hoku mahaki: fakamoʻui au, ʻE Sihova, ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 ʻE Sihova, ʻoku ou kole kiate koe, ke ke maʻu ʻae ngaahi feilaulau loto lelei ʻa hoku ngutu, pea ke ako kiate au hoʻo ngaahi fakamaau.
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 ʻOku ʻi hoku nima maʻuaipē ʻa ʻeku moʻui: ka ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo fono.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 Kuo ʻai ʻe he angahala ʻae tauhele kiate au: ka naʻe ʻikai te u hē mei hoʻo ngaahi akonaki.
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Kuo u maʻu ʻa hoʻo ngaahi fakamoʻoni ko hoku tofiʻa ʻo lauikuonga: he ko e fiefiaʻanga ia ʻo hoku loto.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Kuo u fakatokangaʻi hoku loto ke fai maʻuaipē ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni, ʻo aʻu ki he ngataʻanga.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 ʻOku ou fehiʻa ki he ngaahi mahalo kovi: ka ʻoku ou ʻofa ki hoʻo fono.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Ko koe ko hoku toitoiʻanga, mo hoku fakaū; ʻoku ou ʻamanaki lelei ʻi hoʻo folofola.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 ʻAlu ʻiate au, ʻakimoutolu ʻoku fai kovi: he te u fai ki he ngaahi fekau ʻa hoku ʻOtua.
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Poupou hake au ʻo hangē ko hoʻo folofola, koeʻuhi ke u moʻui ai. Pea ʻoua naʻa tuku au ke u mā ʻi heʻeku ʻamanaki.
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Ke ke poupou hake au, pea te u hao ai: pea te u tokanga maʻuaipē ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Kuo ke malaki hifo ʻakinautolu kotoa pē ʻoku hē mei hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: he ko ʻenau kākā ko e loi ia.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 ʻOku ke siʻaki ʻae kau angahala kotoa pē ʻo māmani ʻo hangē ko e ʻotoʻota: ko ia ʻoku ou ʻofa ai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 ʻOku tetetete hoku kakano ko e meʻa ʻi heʻeku manavahē kiate koe; pea ʻoku ou manavahē ki hoʻo ngaahi fakamaau.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Kuo u fai ʻae fakamaau mo e angatonu: ʻoua naʻa tukuange au ki he kau fakamālohi kiate au.
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Ke ke hoko ko e ungakiʻi ki hoʻo tamaioʻeiki ke u lelei ai; ʻoua naʻa tuku ke taʻomia au ʻe he fielahi.
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 ʻOku vaivai hoku mata koeʻuhi ko hoʻo fakamoʻui, pea mo e folofola ʻo hoʻo māʻoniʻoni.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Fai ki hoʻo tamaioʻeiki ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa, pea ke ako kiate au ʻa hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Ko hoʻo tamaioʻeiki au; foaki mai ʻae poto, koeʻuhi ke u ʻilo ai hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 ʻE Sihova, kuo hoko ʻae kuonga ke ke ngāue ai: he kuo nau fakataʻeʻaongaʻi hoʻo fono.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Ko ia ʻoku ou ʻofa lahi hake ki hoʻo ngaahi fekau ʻi he koula; ʻio, ʻi he koula lelei.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Ko ia ʻoku ou pehē ʻoku totonu hoʻo ngaahi akonaki kotoa pē; pea ʻoku ou fehiʻa ki he hala kotoa pē ʻoe loi.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 ʻOku fakamanavahē hoʻo ngaahi fakamoʻoni: ko ia ʻoku fai ki ai ʻa hoku laumālie.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 Ko e hū loto ʻa hoʻo ngaahi folofola ʻoku foaki ai ʻae maama; ʻoku ʻomi ʻe ia ʻae poto ki he taʻekākā.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Ne u mafaʻa hoku ngutu, pea u holi he ʻoku ou feinga ki hoʻo ngaahi fekau.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Ke ke ʻafio mai kiate au, mo ke ʻaloʻofa kiate au, ʻo hangē ko hoʻo faʻa fai kiate kinautolu ʻoku ʻofa ki ho huafa.
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Tuʻutuʻuni ʻeku ngaahi laka ʻi hoʻo folofola: pea ʻoua naʻa tuku ke pule kiate au ha hia ʻe taha.
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Fakamoʻui au mei he fakamālohi ʻae tangata: pea te u fai ki hoʻo ngaahi akonaki.
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Tuku ke ulo mai ho fofonga ki hoʻo tamaioʻeiki; pea ke ako kiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 ʻOku tafe hifo ʻae ngaahi vaitafe ʻi hoku mata, koeʻuhi ʻoku ʻikai tenau tokanga ki hoʻo fono.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 ʻE Sihova, ʻoku ke angatonu, pea ʻoku totonu hoʻo ngaahi fakamaau.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 ʻOku māʻoniʻoni pea ʻoku tuʻumaʻu ʻaupito hoʻo ngaahi fakamoʻoni, ʻaia kuo ke fekau mai.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Kuo u ʻosiʻosiloto ʻi heʻeku fai feinga, koeʻuhi kuo ngalo ʻi hoku ngaahi fili hoʻo ngaahi folofola.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 ʻOku haohaoa ʻaupito hoʻo folofola: ko ia ʻoku ʻofa ki ai ʻa hoʻo tamaioʻeiki.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 ʻOku ou siʻi au mo manukia: ka ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi akonaki.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Ko hoʻo māʻoniʻoni ko e māʻoniʻoni taʻengata, pea ko hoʻo fono ko e moʻoni ia.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Kuo pukea au ʻe he mamahi mo e feinga: ka ko hoʻo ngaahi fekau ko hoku fiefiaʻanga ia.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 ʻOku taʻengata ʻae māʻoniʻoni ʻo hoʻo ngaahi fakamoʻoni: ke ke foaki mai ʻae poto, pea te u moʻui ai.
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Naʻaku tangi ʻaki hoku loto kotoa; ke ke ongoʻi au, ʻE Sihova: te u fai ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Ne u tangi kiate koe; fakamoʻui au, koeʻuhi ke u fai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Naʻaku muʻomuʻa ʻi he maʻa ʻae ʻaho, pea u tangi: ne u ʻamanaki ʻi hoʻo folofola.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 ʻOku muʻomuʻa ʻa hoku mata ki he ngaahi leʻo ʻoe pō, koeʻuhi ke u fakakaukau ki hoʻo folofola.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Ke ke fanongo ki hoku leʻo ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa: ʻE Sihova, fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo fakamaau.
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 ʻOku ʻunuʻunu mai ʻakinautolu ʻoku nau angimui ki he kovi: ʻoku nau mamaʻo mei hoʻo fono.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 ʻOku ke ofi mai, ʻE Sihova; pea ʻoku moʻoni hoʻo ngaahi fekau kotoa pē.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 Koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakamoʻoni, kuo fuoloa ʻeku ʻilo kuo ke fakamaau ia ʻo lauikuonga.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Ke ke tokanga ki hoku mahaki, pea ke fakamoʻui au: he ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo fono.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Ke ke fakamatala ʻeku meʻa, mo fakahaofi au: fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 ʻOku mamaʻo ʻae fakamoʻui mei he angahala: he ʻoku ʻikai tenau kumi ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 ʻOku lahi hoʻo ngaahi ʻaloʻofa ongongofua, ʻE Sihova: fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo ngaahi fakamaau.
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 ʻOku tokolahi hoku kau fakatanga mo hoku ngaahi fili; ka ʻoku ʻikai te u afe mei hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 Naʻaku mamata ki he kau talangataʻa, pea u mamahi ai; koeʻuhi naʻe ʻikai tenau fai ki hoʻo folofola.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Ke ke ʻafio ki hono anga ʻo ʻeku ʻofa ki hoʻo ngaahi akonaki: fakamoʻui au, ʻE Sihova, ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa.
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 ʻOku moʻoni hoʻo folofola mei hono kamataʻanga: pea ʻoku tolonga ʻo taʻengata hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni kotoa pē.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Kuo fakatanga au taʻehanoʻuhinga ʻe he ngaahi ʻeiki: ka ʻoku fakaʻapaʻapa ʻa hoku loto ki hoʻo folofola.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 ʻOku ou fiefia ʻi hoʻo folofola, ʻo hangē ko e taha ʻoku ne ʻilo ʻae koloa lahi.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 ʻOku ou fehiʻa mo fākaliliʻa ki he loi: ka ʻoku ou ʻofa ki hoʻo fono.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 ʻOku ou fakamālō kiate koe ʻo liunga fitu ʻi he ʻaho, koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 ʻOku maʻu ʻae fiemālie lahi ʻekinautolu ʻoku ʻofa ki hoʻo fono: pea ʻe ʻikai tūkia ʻakinautolu ʻi ha meʻa.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 ʻE Sihova, kuo u ʻamanaki ki hoʻo fakamoʻui, pea kuo u fai ki hoʻo ngaahi fekau.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Kuo tauhi ʻe hoku laumālie ʻa hoʻo ngaahi fakamoʻoni; pea ʻoku ou ʻofa lahi ʻaupito ki ai.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Kuo u fai ki hoʻo ngaahi akonaki mo hoʻo ngaahi fakamoʻoni: he ʻoku ʻi ho ʻao hoku ngaahi ʻaluʻanga kotoa pē.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 ʻE Sihova, tuku ke aʻu atu ʻeku tangi ʻo ofi kiate koe: ke ke foaki mai ʻae poto ʻo hangē ko hoʻo folofola.
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Tuku ke aʻu atu ʻeku lotu tāumaʻu ki ho ʻao: fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 ʻE huaʻaki ʻe hoku loungutu ʻae fakamālō, ʻoka ke ka ako hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni kiate au.
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 ʻE lea ʻaki ʻe hoku ʻelelo hoʻo folofola: he ʻoku māʻoniʻoni hoʻo ngaahi fekau kotoa pē.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Ke tokoni au ʻe ho nima; he kuo u fili hoʻo ngaahi akonaki.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 ʻE Sihova, ʻoku ou holi ki hoʻo fakamoʻui; pea ko hoʻo fono ko hoku fiefiaʻanga ia.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Tuku ke moʻui ʻa hoku laumālie, pea ʻe fakamālō ia kiate koe; pea ke tokoni au ʻe hoʻo ngaahi fakamaau.
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Naʻaku hē ʻo hangē ko e sipi kuo mole; ke ke kumi hoʻo tamaioʻeiki; he ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi fekau.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
