Sefanja 2
1 Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel,
Aw koeh koi kaom ai acaeng, nawnto amkhueng oh, ue,
2 innan ännu rådslutet är fullgånget -- den dagen hastar fram, såsom agnar fara! -- och innan HERRENS vredes glöd kommer över eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer över eder.
nangcae loe lok takroekhaih atue pha ai, tavai baktiah takhoekhaih ni to pha ai, nangcae nuiah zit kaom Angraeng palungphuihaih pha ai vop moe, nangcae nuiah Angraeng palungphuihaih ni pha ai naah, nawnto amkhueng oh.
3 Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet, som hållen hans lag. Söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på HERRENS vredes dag.
Long ah kaom tuinom kahoih katawn kaminawk, anih toenghaih pazui kaminawk boih, Angraeng to pakrong oh; toenghaih to pakrong oh loe, tuinom hoihaih to pakrong oh, to tiah nahaeloe Angraeng palungphuihaih niah nangcae anghawkhaih ahmuen to na hnu o khoe doeh om tih.
4 Ty Gasa skall bliva övergivet och Askelon varda en ödemark; mitt på ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut, och Ekron skall ryckas upp med roten.
Gaza to pahnawt sut ueloe, Ashkelon to tahmat ving tih: athun naah Ashdod to pathok ueloe, Ekron to tangzun hoi nawnto aphong ving tih.
5 Ve eder som bebon landsträckan utmed havet, I av keretéernas folk! Ett HERRENS ord skall nå dig, Kanaan, du filistéernas land; ja, jag skall fördärva dig, så att ingen mer bor i dig.
Tuipui taengah kaom, Aw Kereth acaengnawk khosak na bing o! Nang loe Angraeng ih lok mah misa ah ang suek boeh: Aw Kanaan, Philistinnawk ih prae, nang to kang phraek han, to naah anghmat kami maeto doeh om mak ai.
6 Och landsträckan utmed havet skall ligga såsom betesmarker, där herdarna hava sina brunnar och fåren sina fållor.
Tuipui taeng ih ahmuen loe, tuutoep kaminawk ohhaih ahmuen hoi tuunawk paunghaih ahmuen ah om tih.
7 Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus såsom deras lott; där skola de föra sin boskap i bet. I Askelons hus skola de få lägra sig, när aftonen kommer. Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem och skall åter upprätta dem.
To ahmuen loe anghmat kami Judah imthung takoh mah toep o ueloe, to ah tuunawk to pacah o tih: Ashketon ih imthung takohnawk loe duembang ah angsong o tih: angmacae ih Angraeng Sithaw mah nihcae to khenzawn ueloe, nihcae misong ah ohhaih hoiah amlaem o let tih.
8 Jag har hört Moabs smädelser och Ammons barns hån, huru de hava smädat mitt folk och förhävt sig mot dess land.
Moab kaminawk kasae thuihaih hoi Ammon kaminawk pacaekthlaekhaih lok to ka thaih boeh, nihcae loe kai ih kaminawk to kasae thuih o moe, nihcae hoi prae angzit kaminawk hanah pazih o.
9 Därför, så sant jag lever, säger HERREN Sebaot, Israels Gud: det skall gå Moab såsom Sodom, och Ammons barn såsom Gomorra. Ett tillhåll för nässlor och en saltgrop skola de bliva, och en ödemark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem. och återstoden av min menighet skall få dem till sin arvedel.
Kai ka hing pongah, Moab loe Sodom baktih, Ammon kaminawk loe Gomorrah baktiah om tih; nihcae loe soekhring kaom ahmuen, paloi takaehhaih ahmuen hoi taw thungah om o poe tih: kanghmat kai ih kaminawk mah nihcae to tuh o ueloe, kanghmat kai ih kaminawk mah nihcae ih prae to toep o tih, tiah misatuh kaminawk ih Angraeng, Israel Sithaw mah thuih.
10 Så skall det gå dem, till lön för deras högmod därför att de hava smädat och förhävt sig mot HERREN Sebaots folk.
Nihcae loe misatuh Angraeng ih kaminawk to kasae thuih o, zit kathok misa ah suek o pongah, nihcae amoekhaih atho ah hae hae hnu o tih.
11 Fruktansvärd skall HERREN bevisa sig mot dem; ty han skall göra alla jordens gudar maktlösa, och alla hedningarnas havsländer skola tillbedja honom, vart folk på sin ort --
Anih mah long ah kaom sithawnawk boih to tidoeh na ai ah omsak ueloe, Angraeng loe nihcae han zit thok tih: kaminawk boih mah angmacae ohhaih ahmuen hoiah anih to pakoeh o tih.
12 också I etiopier, I som av mig bliven slagna med svärd.
Nangcae Ethiopia kaminawk, nangcae doeh ka sumsen hoiah hum o tih.
13 Och han skall uträcka sin hand mot norr och fördärva Assur, han skall göra Nineve till en ödemark, förtorkat såsom en öken.
Anih ih ban loe aluek bangah phok tahang ueloe, Assyria to amrosak tih, Nineveh vangpui to pongsak sut ueloe, praezaek baktiah omsak tih.
14 Och därinne skola hjordar lägra sig, allahanda vilda djur i skaror; pelikaner och rördrommar skola taga natthärbärge på pelarhuvudena därinne; fåglalåt skall ljuda i fönstren och förödelse bo på trösklarna, nu då cederpanelningen är bortriven.
Tuunawk loe a um ah tabok o ueloe, to ah moi congca om o tih: praezaek ih tui tavaa hoi bukbuhnawk loe vangpui ih tung nuiah acuk o tih, nihcae hanghaih lok loe thokbuem hoiah angthai tih; sidar thing hoi sak ih hmuen to khongkha taengah caeh o taak sut tih.
15 Så skall det gå den glada staden, som satt så trygg, och som sade i sitt hjärta: "Jag och ingen annan!" Huru har den icke blivit en ödemark, en lägerstad för vilda djur! Alla som gå där fram skola vissla åt den och slå ihop händerna.
Hae loe kanawm acaeng vangpui ah oh, anih loe a palung thung hoiah, Kaimah boeh ni, kai pacoengah mi doeh om ai boeh, tiah thuih. Anih loe vaihi pongsut boeh moe, moinawk tabokhaih ahmuen ah oh ving boeh! Anih taeng ah caeh kaminawk boih mah pahnui o thuih ueloe, ban takhoek o thui tih.
