Habackuk 1
1 Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.
Tahmaa Habakkuk mah hnuk ih lok loe hae tiah oh.
2 Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar?
Aw Angraeng, nasetto maw kang kawk moe, kang kawkhaih lok tahngai ai ah na oh han vop? Tha hoi kang kawk naah doeh, nang pahlong ai!
3 Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.
Tih hanah kahoih ai hmuen to nang patuek moe, raihaih to nang hnuksak loe? Lomhaih hoi raihaih ka hma ah oh moe, lokpunghaih hoi angzoehhaih to pop.
4 Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.
To pongah ukhaih daan loe thazok boeh, toenghaih doeh hmabang caeh thai ai boeh: kasae kami mah katoeng kami to ven khoep pongah, amsoem ai lokcaekhaih to hmacawn lat boeh.
5 Sen efter bland hedningarna och skåden; häpnen, ja, stån där med häpnad Ty en gärning utför han i edra dagar, som I icke skolen tro, när den förtäljes.
Sithaw panoek ai kaminawk thungah kaom hmuen to khen oh loe, poek o noek ah! Paroeai dawnrai hoiah om oh; thuih cadoeh, tang han ai ah nangcae ih adung thungah tok ka sak han.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna det bistra och oförvägna folket, som drager ut så vitt som jorden når och inkräktar boningar som icke äro deras.
Khenah, tahmenhaih tawn ai, tha patoh hoi toksak koeh acaeng, Khaldian kaminawk to kang thawksak boeh, nihcae loe angmacae ih prae na ai prae kalah to lak hanah, prae thung boih ah caeh o tih.
7 Det folket är förskräckligt och fruktansvärt; rätt och myndighet tager det sig självt.
Nihcae loe zit kaom kami ah oh o; nihcae lokcaekhaih hoi ukhaih daan doeh angmacae koeh baktiah ni sak o.
8 Dess hästar äro snabbare än pantrar och vildare än vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprång. Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare, de flyga åstad såsom örnen, när han störtar sig över sitt rov
Nihcae ih hrang loe kaithlaeng pongah rang o kue moe, aduem bang ih tasui pongah hmawsaeng o kue: hrang angthueng kaminawk loe angthla parai ahmuen hoiah angzoh o, toe nihcae loe moi caa tahmu kazawk baktiah a zawk o tih.
9 Alla hasta de till våld, av sin stridslust drivas de framåt; och fångar hopa de såsom sand.
Nihcae loe athii longsak hanah angzo o boih tih; nihcae ih mikhmai loe ni angyae bang ih takhi baktiah oh, nihcae mah misong ah naeh ih kaminawk to savuet baktiah angpop o sak.
10 Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.
Siangpahrangnawk to pahnui o thui tih, ukkung angraengnawk doeh khet kamcuk ai ah sah o tih: vangpui thung ih misa pakaahaihnawk to pahnui o thui tih, long tangprih to tapop o ueloe, vangpui to la o tih.
11 Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud.
To pacoengah a poekhaih to amkhraih ueloe, anghmaa o boih tih; kazae kaminawk loe angmacae thacakhaih to sithaw baktiah pakoeh o.
12 Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö! HERRE, till en dom är det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.
Aw Angraeng kai ih Sithaw, kaciim kai ih Sithaw, nang loe dungzan ah hing na ai maw? Kaicae loe ka dueh o mak ai. Aw Angraeng, lok takroek hanah nihcae to na caksak boeh; Aw thacak Sithaw, nihcae thuitaek hanah na caksak boeh.
13 Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar den som har rätt mot honom?
Na mik loe ciim moe, kasae khet hanah na koeh ai: tipongah aling thaih kaminawk to na khet loe? Tipongah kazae kami mah angmah pong katoeng kaminawk to paaeh naah, na khet sut loe?
14 Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet, lika kräldjur, som icke hava någon herre.
Tipongah long kaminawk to ukkung tawn ai, tuipui ih tanganawk baktih, zok hoi kavak moinawk baktiah na sak loe?
15 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fångar dem i sitt nät och församlar dem i sitt garn; däröver är han glad och fröjdar sig.
Misanawk mah nihcae to cakoih hoiah tathok o, palok hoiah naeh o pacoengah, palok pui hoiah a ruet o. To pongah nihcae loe poeknawm o parai moe, anghoe o.
16 Fördenskull frambär han offer åt sitt nät och tänder offereld åt sitt garn; genom dem bliver ju hans andel så fet och hans mat så kräslig.
To pongah nihcae loe angmacae ih palok khaeah hmuen tathlanghaih to sak o moe, palok pui taengah hmuihoih to a thlaek o, nihcae loe tahamhoih o moe, caaknaek pop parai ah a tawnh o.
17 Men skall han därför framgent få tömma sitt nät och beständigt dräpa folken utan någon förskoning
Nihcae loe palok pong ih tanga to khringh o boih ueloe, tahmenhaih tawn ai ah prae kaminawk to hum o poe tih maw?
