Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

¡Vengan, cantemos con gozo a Yavé! ¡Aclamemos con júbilo a la Roca de nuestra salvación!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Entremos ante su Presencia con acción de gracias, Aclamémoslo con salmos.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Porque Yavé es ʼEL grande, Y gran Rey sobre todos los ʼelohim.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

En su mano están las profundidades de la tierra. Suyas son las alturas de las montañas.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Suyo es el mar, pues Él lo hizo, Y sus manos formaron la tierra seca.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Vengan, adoremos y postrémonos. Arrodillémonos [ante] la Presencia de Yavé, nuestro Hacedor,

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Porque Él es nuestro ʼElohim, Nosotros el pueblo de su prado y ovejas de su mano. Si ustedes oyen hoy su voz,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

No endurezcan sus corazones como en Meriba, Como en el día de Masa en el desierto,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Cuando me tentaron sus antepasados. Me probaron, aunque vieron mi obra.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Durante 40 años estuve disgustado con aquella generación, Y dije: Es un pueblo que divaga en su corazón, Y no conoce mis caminos.

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Por tanto, juré en mi ira Que no entrarán en mi reposo.