Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Dejte, prepevajmo Gospodu, ukajmo skali blaginje naše!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Pojdimo pred obličje njegovo sè zahvaljevanjem, s psalmi mu ukajmo.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Ker Bog mogočni velik je Gospod, in velik kralj nad vse bogove.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

V roki njegovi so najglobočji sledovi zemlje, v njegovi oblasti so gorâ moči.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Njegovo je sámo morje, ker on ga je naredil, in súha zemlja, katero so ustvarile roke njegove.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Pridite, priklonimo se in padimo na tla; pripognimo kolena pred Gospodom, kateri nas je naredil.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Ker on je Bog naš, mi pa ljudstvo paše njegove, in čeda vodbe njegove; danes če slišite glas njegov,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

"Ne okamenite srca svojega, kakor v prepiru, kakor o dnevi izkušnjave v puščavi.

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Ko so me izkušali očetje vaši: izkusili so me in spoznali delo moje.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Štirideset let sem imel preglavico s tistim rodom govoreč: Ljudstvo so srca tavajočega, in potov mojih ne poznajo.

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Njim sem prisegel v jezi svoji, da ne vnidejo v pókoj moj."