Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
BOOK FOURTH: “A prayer of Moses the man of God.” Lord, a place of refuge hast thou been unto us in all generations.
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Before yet the mountains were brought forth, or thou hadst ever produced the earth and the world, even from everlasting to everlasting, thou art God.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."
Thou turnest man to contrition, and sayest, Return ye children of men.
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
For a thousand years are in thy eyes but as the yesterday when it is past, and as a watch in the night.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Thou carriest them away as with a flood; they are as a sleep: in the morning [they grow] like the grass which changeth.
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
In the morning it blossometh, and is changed: in the evening it is mowed off, and withereth.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
For [thus] are we consumed by thy anger, and by thy fury are we terrified.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Thou hast set our iniquities before thee, our concealed sins before the light of thy countenance.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
For all our days are passed away in thy wrath: we consume our years like a word that is spoken.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
The days of our years in this life are seventy years; and if by uncommon vigor they be eighty, yet is their greatness trouble and mishap; for it soon hasteneth off, and we fly away.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Who knoweth the strength of thy anger, and thy wrath which is like the fear of thee?
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
Let us then know how to number our days, that we may obtain a heart endowed with wisdom.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Return, O Lord, how long yet? and bethink thee concerning thy servants.
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
O satisfy us in the morning with thy kindness, that we may be glad and rejoice throughout all our days.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Cause us to rejoice as many days as those wherein thou hast afflicted us, the years wherein we have seen unhappiness.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Let thy act be visible on thy servants, and thy majesty over their children.
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
And may the beauty of the Lord our God be upon us; and the work of our hands do thou firmly establish upon us: yea, the work of our hands—firmly establish thou it.
