Psaltaren 74
1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
Oh Bog, zakaj nas zavračaš za vedno? Zakaj se tvoja jeza kadi proti ovcam tvoje paše?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
Spomni se svoje skupnosti, ki si jo odkupil od davnine, palico svoje dediščine, ki si jo odkupil, to goro Sion, kjer prebivaš.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
Dvigni svoja stopala k neprestanim opustošenjem, celó vsemu kar je sovražnik zlobnega storil v svetišču.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
Tvoji sovražniki rjovijo v sredi tvojih skupnosti, svoje zastave so postavili za znamenja.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
Človek je bil slaven, če je nad debela drevesa dvigoval sekire.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
Toda sedaj so s sekirami in kladivi takoj zlomili rezljano delo le-tega.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
Ogenj so vrgli v tvoje svetišče, s podrtjem do tal so omadeževali bivališče tvojega imena.
8 De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
V svojih srcih so rekli: »Skupaj jih uničimo.« V deželi so požgali vse Božje sinagoge.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
Ne vidimo svojih znamenj. Nobenega preroka ni več niti tukaj med nami ni nobenega, ki ve doklej.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
Oh Bog, doklej bo nasprotnik grajal? Mar bo sovražnik na veke preklinjal tvoje ime?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
Zakaj umikaš svojo roko, celó svojo desnico? Iztrgaj jo iz svojega naročja.
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
Kajti Bog je moj Kralj od davnine, ki dela rešitev duš v sredi zemlje.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
S svojo močjo si razdelil morje. Razbijaš glave zmajem v vodah.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Razbijaš glave leviatána na koščke in ga daješ, da postane hrana ljudstvu, ki prebiva v divjini.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
Združil si studenec in morje, osušuješ mogočne reke.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
Dan je tvoj, tudi noč je tvoja, pripravil si svetlobo in sonce.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
Določil si vse meje zemlje. Naredil si poletje in zimo.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Spomni se, da je sovražnik grajal, oh Gospod in da je nespametno ljudstvo izrekalo bogokletje proti tvojemu imenu.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
Oh ne izročaj duše svoje grlice množici zlobnih. Ne pozabi skupnosti svojih ubogih na veke.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Ozri se k zavezi, kajti temni kraji zemlje so polni prebivališč krutosti.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
Oh naj se zatirani ne vrne osramočen. Naj ubog in pomoči potreben hvalita tvoje ime.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
Vstani, oh Bog, zagovarjaj svojo lastno pravdo. Spomni se, kako te nespameten človek dnevno graja.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Ne pozabi glasu svojih sovražnikov. Hrup teh, ki vstajajo zoper tebe, se nenehno povečuje.
