Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
A Melody of Asaph. Nothing but good, is God, Unto Israel, Unto the pure in heart.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
But, as for me, —My feet had, almost stumbled, My steps had, well-nigh slipped;
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
For I was envious of the boasters, At the prosperity of the lawless, used I to look.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
For they have no pangs in their death, And vigorous is their body;
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Of the toil of weak mortals, have they none, Nor, with the sons of earth, are they hard smitten.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
For this cause, doth arrogance deck them as a neck-chain, And a garment of wrong is their attire;
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Their iniquity, hath proceeded from fatness, They have surpassed the imaginations of the heart;
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
They mock, and wickedly command oppression, From on high, they command;
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
They have set, in the heavens, their mouth, And, their tongue, marcheth through the earth.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Therefore must his people return thither, And, the waters of abundance, are drained by them;
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
And they say—How doth GOD know? And is there knowledge in the Most High?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Lo! these, are the lawless, Who are secure for an age, They have attained unto wealth.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Altogether in vain, Have I cleansed my heart, And bathed in pureness, my hands;
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
And yet been smitten all the day, And been rebuked morning by morning!
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
If I had thought, I will relate it thus, Lo! the circle of thy sons, had I betrayed.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
When I reasoned, that I might understand this, A vexation, it was in mine eyes:
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Until I could enter the holy places of God, —Could give heed to their hereafter: —
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Surely, in slippery places, dost thou set them, —Thou hast suffered them to fall into places of danger.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
How have they become desolate, as in a moment! They have ceased—come to an end, by reason of calamities.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
As the dream of him that waketh, O my Lord! when rousing thyself up, their shadowy being, wilt thou despise.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
But my heart had grown embittered, And, in my reins, had I received wounds;
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
But, I, was brutish, and could not perceive, Like the beasts, had I become before thee.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Nevertheless, I, am continually before thee, Thou hast taken hold of my right hand;
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
By thy counsel, wilt thou guide me, And, afterwards, unto glory, wilt thou take me.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Whom have I in the heavens? And, compared with thee, there is nothing I desire on earth.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Failed have my flesh and my heart, The rock of my heart—and my portion, is God unto times age-abiding.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
For lo! they who are far from thee, shall perish, Thou hast put an end to every one who wandered unchastely from thee.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
But, as for me, the drawing near of God, is my blessedness, —I have made, of My Lord Yahweh, my refuge, —That I may recount all thy works.
