Psaltaren 7
1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull. HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
Psalmus David, quem cantavit Domino pro verbis Chusi filii Iemini. Domine Deus meus in te speravi: salvum me fac ex omnibus persequentibus me, et libera me.
2 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
Nequando rapiat ut leo animam meam, dum non est qui redimat, neque qui salvum faciat.
3 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
Domine Deus meus si feci istud, si est iniquitas in manibus meis:
4 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
Si reddidi retribuentibus mihi mala, decidam merito ab inimicis meis inanis.
5 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. (Sela)
Persequatur inimicus animam meam, et comprehendat, et conculcet in terra vitam meam, et gloriam meam in pulverem deducat.
6 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
Exurge Domine in ira tua: et exaltare in finibus inimicorum meorum. Et exurge Domine Deus meus in præcepto quod mandasti:
7 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
et synagoga populorum circumdabit te. Et propter hanc in altum regredere:
8 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
Dominus iudicat populos. Iudica me Domine secundum iustitiam meam, et secundum innocentiam meam super me.
9 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
Consumetur nequitia peccatorum, et diriges iustum, scrutans corda et renes Deus.
10 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
Iustum adiutorium meum a Domino, qui salvos facit rectos corde.
11 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
Deus iudex iustus, fortis, et patiens: numquid irascitur per singulos dies?
12 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
Nisi conversi fueritis, gladium suum vibrabit: arcum suum tetendit, et paravit illum.
13 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
Et in eo paravit vasa mortis, sagittas suas ardentibus effecit.
14 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
Ecce parturiit iniustitiam: concepit dolorem, et peperit iniquitatem.
15 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
Lacum aperuit, et effodit eum: et incidit in foveam, quam fecit.
16 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.
Convertetur dolor eius in caput eius: et in verticem ipsius iniquitas eius descendet.
17 Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.
Confitebor Domino secundum iustitiam eius: et psallam nomini Domini altissimi.
