Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Ut quid Domine recessisti longe, despicis in opportunitatibus, in tribulatione?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
Dum superbit impius, incenditur pauper: comprehenduntur in consiliis quibus cogitant.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
Quoniam laudatur peccator in desideriis animæ suæ: et iniquus benedicitur.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
Exacerbavit Dominum peccator, secundum multitudinem iræ suæ non quæret.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
Non est Deus in conspectu eius: inquinatæ sunt viæ illius in omni tempore. Auferuntur iudicia tua a facie eius: omnium inimicorum suorum dominabitur.
6 Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
Dixit enim in corde suo: Non movebor a generatione in generationem, sine malo.
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
Cuius maledictione os plenum est, et amaritudine, et dolo: sub lingua eius labor et dolor.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
Sedet in insidiis cum divitibus in occultis, ut interficiat innocentem.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
Oculi eius in pauperem respiciunt: insidiatur in abscondito, quasi leo in spelunca sua. Insidiatur ut rapiat pauperem: rapere pauperem dum attrahit eum.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
In laqueo suo humiliabit eum, inclinabit se, et cadet cum dominatus fuerit pauperum.
11 Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
Dixit enim in corde suo: Oblitus est Deus, avertit faciem suam ne videat in finem.
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Exurge Domine Deus, exaltetur manus tua: ne obliviscaris pauperum.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Propter quid irritavit impius Deum? dixit enim in corde suo: Non requiret.
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
Vides, quoniam tu laborem et dolorem consideras: ut tradas eos in manus tuas. Tibi derelictus est pauper: orphano tu eris adiutor.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Contere brachium peccatoris et maligni: quæretur peccatum illius, et non invenietur.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
Dominus regnabit in æternum, et in sæculum sæculi: peribitis Gentes de terra illius.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
Desiderium pauperum exaudivit Dominus: præparationem cordis eorum audivit auris tua.
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
Iudicare pupillo et humili, ut non apponat ultra magnificare se homo super terram.
