Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
TO THE OVERSEER. A SONG. A PSALM. Shout to God, all the earth.
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Praise the glory of His Name, Make honorable His praise.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Say to God, “How fearful Your works—By the abundance of Your strength, Your enemies feign obedience to You.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
All the earth bows to You, They sing praise to You, they praise Your Name.” (Selah)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Come, and see the works of God, Fearful acts toward the sons of men.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
He has turned a sea to dry land, Through a river they pass over on foot, There we rejoice in Him.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Ruling by His might for all time, His eyes watch among the nations, The stubborn do not exalt themselves. (Selah)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Bless our God you peoples, And sound the voice of His praise,
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Who has placed our soul in life, And has not permitted our feet to be moved.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
For You have tried us, O God, You have refined us as the refining of silver.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
You have brought us into a net, You have placed pressure on our loins.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
You have caused man to ride at our head. We have entered into fire and into water, And You bring us out to a watered place.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
I enter Your house with burnt-offerings, I complete my vows to You,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
For my lips were opened, And my mouth spoke in my distress:
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
“I offer to You burnt-offerings of fatlings, With incense of rams, I prepare a bullock with male goats.” (Selah)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Come, hear, all you who fear God, And I recount what He did for my soul.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
I have called to Him [with] my mouth, And exaltation [is] under my tongue.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Iniquity, if I have seen in my heart, The Lord does not hear.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
But God has heard, He has attended to the voice of my prayer.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Blessed [is] God, Who has not turned aside my prayer, And His loving-kindness, from me!
