Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Psalmus David, cum esset in deserto Idumææ. Deus, Deus meus, ad te de luce vigilo. Sitivit in te anima mea; quam multipliciter tibi caro mea!

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

In terra deserta, et invia, et inaquosa, sic in sancto apparui tibi, ut viderem virtutem tuam et gloriam tuam.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Quoniam melior est misericordia tua super vitas, labia mea laudabunt te.

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Sic benedicam te in vita mea, et in nomine tuo levabo manus meas.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Sicut adipe et pinguedine repleatur anima mea, et labiis exsultationis laudabit os meum.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Si memor fui tui super stratum meum, in matutinis meditabor in te.

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

Quia fuisti adjutor meus, et in velamento alarum tuarum exsultabo.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Adhæsit anima mea post te; me suscepit dextera tua.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Ipsi vero in vanum quæsierunt animam meam: introibunt in inferiora terræ;

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

tradentur in manus gladii: partes vulpium erunt.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Rex vero lætabitur in Deo; laudabuntur omnes qui jurant in eo: quia obstructum est os loquentium iniqua.