Psaltaren 62
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.
Til sangmesteren, for Jedutun; en salme av David. Bare i håp til Gud er min sjel stille; fra ham kommer min frelse.
2 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
Han alene er min klippe og min frelse, min borg, jeg skal ikke rokkes meget.
3 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
Hvor lenge vil I alle storme løs på en mann, bryte ham ned som en mur som heller, et gjerde som støtes om?
4 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)
De rådslår bare om å styrte ham ned fra hans høihet, de har sin lyst i løgn; med sin munn velsigner de, men i sitt hjerte forbanner de. (Sela)
5 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
Bare i håp til Gud vær stille, min sjel! for fra ham kommer mitt håp.
6 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
Han alene er min klippe og min frelse, min borg, jeg skal ikke rokkes.
7 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
Hos Gud er min frelse og min ære; min sterke klippe, min tilflukt er i Gud.
8 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)
Sett eders lit til ham til enhver tid, I folk! Utøs eders hjerte for hans åsyn! Gud er vår tilflukt. (Sela)
9 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
Bare tomhet er menneskenes barn, bare løgn er mannens sønner; i vektskålen stiger de til værs, de er tomhet alle sammen.
10 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
Stol ikke på vold, og sett ikke fåfengt håp til røvet gods! Når rikdommen vokser, så akt ikke på det!
11 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
En gang har Gud talt, ja to ganger har jeg hørt det, at styrke hører Gud til.
12 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.
Og dig, Herre, hører miskunnhet til; for du betaler enhver efter hans gjerning.
