Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David. Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Til sangmesteren, på strengelek; av David. Hør, Gud, mitt klagerop, merk på min bønn!

2 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Fra jordens ende roper jeg til dig, mens mitt hjerte vansmekter; før mig på en klippe, som ellers blir mig for høi!

3 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

For du har vært min tilflukt, et sterkt tårn imot fienden.

4 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

La mig bo i ditt telt i all evighet, la mig finne ly i dine vingers skjul! (Sela)

5 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

For du, Gud, har hørt på mine løfter, du har gitt mig arv med dem som frykter ditt navn.

6 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Du vil legge dager til kongens dager, hans år skal være som slekt efter slekt,

7 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

han skal trone evindelig for Guds åsyn; sett miskunnhet og trofasthet til å bevare ham!

8 Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Så vil jeg lovsynge ditt navn til evig tid, forat jeg kan innfri mine løfter dag efter dag.