Psaltaren 59
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
Al maestro del coro. Su «Non distruggere». Di Davide. Quando Saul mandò uomini a sorvegliare la casa e ad ucciderlo. Liberami dai nemici, mio Dio, proteggimi dagli aggressori.
2 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
Liberami da chi fa il male, salvami da chi sparge sangue.
3 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
Ecco, insidiano la mia vita, contro di me si avventano i potenti. Signore, non c'è colpa in me, non c'è peccato;
4 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
senza mia colpa accorrono e si appostano. Svègliati, vienimi incontro e guarda.
5 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
Tu, Signore, Dio degli eserciti, Dio d'Israele, lèvati a punire tutte le genti; non avere pietà dei traditori.
6 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Ritornano a sera e ringhiano come cani, si aggirano per la città.
7 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty "vem skulle höra det?"
Ecco, vomitano ingiurie, le loro labbra sono spade. Dicono: «Chi ci ascolta?».
8 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
Ma tu, Signore, ti ridi di loro, ti burli di tutte le genti.
9 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
A te, mia forza, io mi rivolgo: sei tu, o Dio, la mia difesa.
10 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
La grazia del mio Dio mi viene in aiuto, Dio mi farà sfidare i miei nemici.
11 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
Non ucciderli, perché il mio popolo non dimentichi, disperdili con la tua potenza e abbattili, Signore, nostro scudo.
12 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
Peccato è la parola delle loro labbra, cadano nel laccio del loro orgoglio per le bestemmie e le menzogne che pronunziano.
13 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
Annientali nella tua ira, annientali e più non siano; e sappiano che Dio domina in Giacobbe, fino ai confini della terra.
14 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Ritornano a sera e ringhiano come cani, per la città si aggirano
15 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
vagando in cerca di cibo; latrano, se non possono saziarsi.
16 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
Ma io canterò la tua potenza, al mattino esalterò la tua grazia perché sei stato mia difesa, mio rifugio nel giorno del pericolo.
17 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
O mia forza, a te voglio cantare, poiché tu sei, o Dio, la mia difesa, tu, o mio Dio, sei la mia misericordia.
