Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Al maestro del coro. Dei figli di Core. Maskil. Dio, con i nostri orecchi abbiamo udito, i nostri padri ci hanno raccontato l'opera che hai compiuto ai loro giorni, nei tempi antichi.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Tu per piantarli, con la tua mano hai sradicato le genti, per far loro posto, hai distrutto i popoli.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Poiché non con la spada conquistarono la terra, né fu il loro braccio a salvarli; ma il tuo braccio e la tua destra e la luce del tuo volto, perché tu li amavi.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Sei tu il mio re, Dio mio, che decidi vittorie per Giacobbe.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Per te abbiamo respinto i nostri avversari nel tuo nome abbiamo annientato i nostri aggressori.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Infatti nel mio arco non ho confidato e non la mia spada mi ha salvato,

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

ma tu ci hai salvati dai nostri avversari, hai confuso i nostri nemici.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

In Dio ci gloriamo ogni giorno, celebrando senza fine il tuo nome.

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Ma ora ci hai respinti e coperti di vergogna, e più non esci con le nostre schiere.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Ci hai fatti fuggire di fronte agli avversari e i nostri nemici ci hanno spogliati.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Ci hai consegnati come pecore da macello, ci hai dispersi in mezzo alle nazioni.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Hai venduto il tuo popolo per niente, sul loro prezzo non hai guadagnato.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Ci hai resi ludibrio dei nostri vicini, scherno e obbrobrio a chi ci sta intorno.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Ci hai resi la favola dei popoli, su di noi le nazioni scuotono il capo.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

L'infamia mi sta sempre davanti e la vergogna copre il mio volto

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

per la voce di chi insulta e bestemmia, davanti al nemico che brama vendetta.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Tutto questo ci è accaduto e non ti avevamo dimenticato, non avevamo tradito la tua alleanza.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Non si era volto indietro il nostro cuore, i nostri passi non avevano lasciato il tuo sentiero;

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

ma tu ci hai abbattuti in un luogo di sciacalli e ci hai avvolti di ombre tenebrose.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Se avessimo dimenticato il nome del nostro Dio e teso le mani verso un dio straniero,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

forse che Dio non lo avrebbe scoperto, lui che conosce i segreti del cuore?

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Per te ogni giorno siamo messi a morte, stimati come pecore da macello.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Svègliati, perché dormi, Signore? Dèstati, non ci respingere per sempre.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Perché nascondi il tuo volto, dimentichi la nostra miseria e oppressione?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Poiché siamo prostrati nella polvere, il nostro corpo è steso a terra. Sorgi, vieni in nostro aiuto;

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

salvaci per la tua misericordia.