Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Pou direktè koral la; Yon Sòm fis a Koré yo Tande sa, tout pèp yo! Prete zòrèy nou, tout (sila) ki rete nan mond la!
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
Ni ba, ni wo, rich ak malere ansanm.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Bouch mwen va pale sajès, epi meditasyon a kè m va vin konprann.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Mwen va apiye zòrèy mwen vè yon pwovèb. Mwen va eksprime yon devinèt sou ap la.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Poukisa mwen ta gen krent nan move jou yo, Lè inikite a lènmi m yo antoure m?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Malgre (sila) ki mete konfyans nan richès yo, ak ògeye nan kantite fòs lajan yo—
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
nanpwen moun ki kab sou okenn mwayen sove frè li, ni li p ap kab bay Bondye yon racha pou li.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Paske redanmsyon nanm li koute chè. Kèlkeswa sa li peye pa janm ase,
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
pou l ta viv toujou jis pou letènite, pou li pa ta janm tonbe nan pouriti menm.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Paske li wè ke menm moun saj yo mouri. (Sila) ki bèt ak (sila) ki fou yo mouri menm jan. Yo kite byen yo pou lòt yo.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Yo reflechi anndan kè yo ke kay yo se pou tout tan, epi kote yo rete a se pou tout jenerasyon yo. Yo te rele peyi yo a menm non ak yo.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Men yon nonm, malgre gran ògèy li, p ap dire. Li tankou bèt yo ki peri.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Konsa, sa se chemen a (sila) ki manke sajès yo, ak (sila) ki swiv yo, e ki vin dakò avèk pawòl yo.
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Tankou mouton, yo fin apwente pou rive nan sejou lanmò. Lanmò va bèje yo. Moun dwat yo va domine sou yo nan maten. Men fòm yo va fini nèt pa sejou lanmò a, lwen gran kay yo. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Men Bondye va rachte nanm mwen soti pouvwa a sejou lanmò a, paske Bondye va resevwa m. (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Ou pa bezwen pè lè yon nonm vin rich, lè glwa lakay li vin ogmante.
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
Paske lè l mouri li p ap pote anyen ale. Glwa li a p ap swiv li desann.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Sepandan, pandan l ap viv, li bat bravo pou pwòp tèt li— Malgre moun ta bay ou glwa lè ou fè byen pou pwòp tèt ou—
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
li va ale nan jenerasyon a zansèt li yo. Yo p ap janm wè limyè an.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Lòm, nan pwòp glwa avèk ògèy li, poutan, san konprann, Se tankou bèt ki peri.
