Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Боже, својим ушима слушасмо, оци нам наши приповедаше дело које си учинио у њихово време, у старо време.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Руком својом изгнао си народе, а њих посадио; искоренио си племена, а њих намножио.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Јер не задобише земље својим мачем, нити им мишица њихова поможе, него Твоја десница и Твоја мишица, и светлост лица Твог, јер Ти беху омилели.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Боже, царе мој, Ти си онај исти, пошљи помоћ Јакову!
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
С Тобом ћемо избости непријатеље своје, и с именом Твојим изгазићемо оне који устају на нас.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Јер се не уздам у лук свој, нити ће ми мач мој помоћи.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Него ћеш нас Ти избавити од непријатеља наших, и ненавиднике наше посрамићеш.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Богом ћемо се хвалити сваки дан, и име Твоје славићемо довека.
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Али сад си нас повргао и посрамио, и не идеш с војском нашом.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Обраћаш нас те бежимо испред непријатеља, и непријатељи нас наши харају.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Дао си нас као овце да нас једу, и по народима расејао си нас.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
У бесцење си продао народ свој, и ниси му подигао цене.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Дао си нас на подсмех суседима нашим, да нам се ругају и срамоте нас који живе око нас.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Начинио си од нас причу у народа, гледајући нас машу главом туђинци.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
Сваки је дан срамота моја преда мном, и стид је попао лице моје.
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Од речи подсмевачевих и ругачевих, и од погледа непријатељевих и осветљивчевих.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Све ово снађе нас; али не заборависмо Тебе, нити преступисмо завет Твој.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Не одступи натраг срце наше, и стопе наше не зађоше с пута Твог.
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Кад си нас био у земљи змајевској, и покривао нас сеном смртним,
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Онда да бејасмо заборавили име Бога свог и подигли руке своје к Богу туђем,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Не би ли Бог изнашао то? Јер Он зна тајне у срцу.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
А убијају нас за Тебе сваки дан; с нама поступају као с овцама кланицама.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Устани, што спаваш, Господе! Пробуди се, немој одбацити засвагда.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Зашто кријеш лице своје? Заборављаш невољу и муку нашу?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
Душа наша паде у прах, тело је наше бачено на земљу.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Устани, помоћи наша, и избави нас ради милости своје.
