Psaltaren 17

1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

Prière de David. Ecoute, ô Seigneur, ma juste demande, exauce ma supplication, prête l’oreille à ma prière, sortant de lèvres non trompeuses.

2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

C’Est de toi qu’émanera mon bon droit: tes yeux discernent ce qui est équitable.

3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

Tu sondes mon cœur, tu m’examines pendant la nuit, tu me mets à l’épreuve, sans trouver en moi aucune pensée qui ne doive passer par ma bouche.

4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

Guidé par les paroles de tes lèvres, j’observe les actions des hommes, les voies des gens violents.

5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

Affermis mes pas dans tes sentiers, pour que mes pieds ne glissent point.

6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

Je t’appelle, car tu me réponds, ô Dieu! Prête-moi l’oreille, entends mes paroles.

7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

Mets en relief tes bienfaits, ô Protecteur de ceux qui se confient à ta droite, malgré les adversaires.

8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

Garde-moi comme la prunelle des yeux, abrite-moi à l’ombre de tes ailes,

9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

contre les méchants qui me tyrannisent, contre mes ennemis qui me cernent avec passion.

10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

De leur graisse ils ont bouché leur cœur; leurs lèvres s’expriment avec orgueil.

11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

A chacun de nos pas, les voilà qui se pressent autour de nous; ils ont les yeux sur nous pour nous étendre à terre,

12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

pareils au lion avide de déchirer, au lionceau qui se tient en embuscade.

13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

Lève-toi, Seigneur, préviens ses desseins, fais-lui ployer le genou; par ton glaive, sauve ma vie du méchant.

14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

Par ta main, ô Eternel, sauve-moi de ces gens, de ces gens esclaves du monde, qui jouissent largement de la vie, dont tu bourres le ventre de tes biens, dont les enfants ont tout en abondance et laissent leur superflu à leur progéniture.

15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

Quant à moi, puissé-je, grâce à ma droiture, contempler ta face et, à mon réveil, me rassasier de ta vue!