< Psaltaren 17 >

1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
A prayer of David. Lord, please hear my cry for justice! Please pay attention to my call for help! Listen to the prayer of an honest man!
2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
Vindicate me before you—for you see what is right.
3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
You have observed my thoughts, you have visited me at night, you have examined me—and you have found nothing wrong. I promised myself I wouldn't say anything I shouldn't.
4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
With regard to the actions of others: I have done what you told me and I have avoided what violent people do.
5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
I have not strayed from your path; my feet have not slipped from it.
6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
God, I call out to you because I know you will answer; please listen carefully to what I have to say.
7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Show me how wonderful your trustworthy love really is, Savior of those who come to you for protection against their enemies!
8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
Keep me safe as someone you love; hide me underneath your wings.
9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
Protect me from the attacks of the wicked who want to destroy me, from my enemies who surround me, intent on killing me.
10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
They have no compassion, and all they have to say is pure arrogance.
11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
They hunt me down and surround me, looking for the chance to knock me down in the dust.
12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
They are like lions, longing to tear their prey apart; like fierce lions crouching in ambush.
13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
Lord, stand up and confront them! Force them to back down! By your sword rescue me from the wicked!
14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
Lord, by your power, save me from people whose only thought is for this world. May they be filled with what you have in store for them, their children too, with left-overs for their grandchildren!
15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
As for me, I shall see your face in all its goodness. When I awake, I will be so pleased to see you face to face.

< Psaltaren 17 >