Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Pakai vahchoijin umhen! I-Pathen’u vahchoi lasah ding hi iti phat-a pha hitam! Ijeh-inem itileh Ama lungset nan adimn in, vahchoi dia lomtah ahi.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Pakaiyin Jerusalem aki ledohsah in, amangtasa Israelte ahin lepui kit in ahi.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Aman lungthimna jong aboldam in, amaha jeng-u jong adamsah'in ahi.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Aman ahsi ho asim toh'in, amin cheh’in akouvin ahi.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
I-Pakaiju hi iti loupi hitam! Athaneina hi akhonna gei ahi! Athil hetthem theina jong mihem hetphah hoi ahipoi.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Pakaiyin mikineosah ho adomsang’in, ahin miphalouho vang toltoh alhobeh’in ahi.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Pakai thangvahna la sauvin, semjangto thon Pathen vahchoila sauvin.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Aman vanho meilom’in akhun, leiset’a go ajuh lhahsah in, chule molchunga hampa louhing akedohsah’in ahi.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Aman gamsa ho neh ding apen chule va-ah nou ho apenteng aneh diu apejin ahi.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Aman sakol thahatna leh mihem thahatna’a akison-jiu akipapi poi.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Pakai chu Ama ging jing hole ami ngailutna longlou chunga kinepna neiho akipa pin ahi.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Vo Jerusalem, Pakai loupina vahchoijun! O Zion, na Pathen vahchoijun.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Ajeh chu Aman nakelkot jol ho alhousah in, chule nakul sunga nachate phatthei aboh’in ahi.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Aman nagamgi tin-uva chamna alensah in, chule nagilkel nauvah an twitah’in navah uvin ahi.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Vannoi leiset chunga thu-apeh teng jongleh aman gang in ahi.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Aman buhbang jeng jong samul abahsah jin, chule dai-kai jong vutvam kithejal abahsah jin ahi.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Gel-chang jong an kisunglha abahsah jin, hitobang dap ma-anga ding jou ding koiham?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Chujouteng Aman thu apen ahileh ajunlha gamji tan, Aman hui chu asol’in ahileh buhbangho chu twijin alongji tai.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Aman Jacob henga thu aseipeh in, Israel kom’a adan thupeh hole athuhil hochu ahilchen in ahi.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Hitobang hi namdang ho jah’a aseipeh pon, amahon athuhil jong ahepouvin ahi. Pakai vahchoijin umhen!
