Psaltaren 146

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

Pakai vahchoijun! O kalhagao Pakai vahchoi jin!

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Kahin laisea Pakai kavahchoi ding, hinna hu kanei laisen ka Pathen vahchoi la sange.

3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

Leng chapate chunga natahsan koi hih’in, hichu panpi bei ahibouve.

4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

Mihem chate hu abeiteng leisetna akilekit-un leivui akisoh jin, hiche nikho lechun athilgon chengseu toh thitha ding ahitauve.

5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

Hinlah apanpi dinga Israel Pathen neiho, chule Pakai, Pathen a kinepna neiho anunnom ahi.

6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

Aman van le leiset twikhanglen leh asunga umjouse anasem in, Aman imatih chan’a akitepna achepi jing ahi.

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

Aman suhgentheija umho thudih’in achungthu atanpeh in, chule agikel te an apen ahi. Pakaiyin songkul tangho alhadoh’in, achamsah jin ahi.

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

Pakaiyin mitchoho kho amusah’in, alhu ho aphong ding in, michonpha Pakaiyin angailun ahi.

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

Pakaiyin gamdang miho ahuhdoh in, Aman meithaiho leh chaga ho akhoton, amavang miphalou ho thilgon asuhbei peh’in ahi.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

Pakaiyin tonsotna vai ahomding ahi. O Jerusalem, Amahi akhang akhanga na Pathen hiding ahi. Pakai vahchoijun!