Psaltaren 136

1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Pris Herren! for han er god, hans miskunnhet varer evindelig.

2 Tacken gudarnas Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.

Pris gudenes Gud! for hans miskunnhet varer evindelig.

3 Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen;

Pris herrenes Herre! for hans miskunnhet varer evindelig;

4 honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen;

ham som alene gjør store undergjerninger, for hans miskunnhet varer evindelig;

5 honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen;

ham som gjorde himmelen med forstand, for hans miskunnhet varer evindelig;

6 honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen;

ham som strakte jorden over vannene, for hans miskunnhet varer evindelig;

7 honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen:

ham som gjorde de store lys, for hans miskunnhet varer evindelig,

8 solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen,

solen til å råde om dagen, for hans miskunnhet varer evindelig,

9 månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen;

månen og stjernene til å råde om natten, for hans miskunnhet varer evindelig;

10 honom som slog Egypten i dess förstfödda, ty hans nåd varar evinnerligen,

ham som slo egypterne i deres førstefødte, for hans miskunnhet varer evindelig,

11 och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar evinnerligen,

og førte Israel ut fra dem, for hans miskunnhet varer evindelig,

12 med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar evinnerligen;

med sterk hånd og med utrakt arm, for hans miskunnhet varer evindelig;

13 honom som delade Röda havet itu, ty hans nåd varar evinnerligen,

ham som skar det Røde Hav i stykker, for hans miskunnhet varer evindelig,

14 och lät Israel gå mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen,

og lot Israel gå midt gjennem det, for hans miskunnhet varer evindelig,

15 och kringströdde Farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar evinnerligen;

Og kastet Farao og hans hær i det Røde Hav, for hans miskunnhet varer evindelig;

16 honom som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar evinnerligen,

ham som førte sitt folk gjennem ørkenen, for hans miskunnhet varer evindelig;

17 honom som slog stora konungar, ty hans nåd varar evinnerligen,

ham som slo store konger, for hans miskunnhet varer evindelig,

18 och dräpte väldiga konungar, ty hans nåd varar evinnerligen:

og drepte herlige konger, for hans miskunnhet varer evindelig,

19 Sihon, amoréernas konung, ty hans nåd varar evinnerligen,

Sihon, amorittenes konge, for hans miskunnhet varer evindelig,

20 och Og, konungen i Basan, ty hans nåd varar evinnerligen;

og Og, Basans konge, for hans miskunnhet varer evindelig,

21 och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar evinnerligen,

og gav deres land til arv, for hans miskunnhet varer evindelig,

22 till arvedel åt sin tjänare Israel, ty hans nåd varar evinnerligen;

gav Israel, sin tjener, det til arv, for hans miskunnhet varer evindelig;

23 honom som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar evinnerligen,

ham som kom oss i hu i vår fornedrelse, for hans miskunnhet varer evindelig,

24 och som ryckte oss ur våra ovänners våld, ty hans nåd varar evinnerligen;

og rev oss ut av våre fienders vold, for hans miskunnhet varer evindelig;

25 honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen.

ham som gir alt kjød føde, for hans miskunnhet varer evindelig.

26 Tacken himmelens Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.

Pris himmelens Gud, for hans miskunnhet varer evindelig!