Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

De los profundos te llamo, o! Jehová.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Señor, oye mi voz. Sean tus orejas atentas a la voz de mi oración.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Jehová, si mirares a los pecados, Señor ¿quién persistirá?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Por lo cual hay perdón acerca de ti: para que seas temido.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Yo esperé a Jehová, mi alma esperó: a su palabra he esperado.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mi alma esperó a Jehová, más que las guardas esperan a la mañana: las guardas a la mañana.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Espere Israel a Jehová, porque con Jehová está la misericordia; y abundante redención cerca de él.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Y él redimirá a Israel de todos sus pecados.