Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Thaburi ya Daudi Nĩndakenire hamwe na arĩa maanjĩĩrire atĩrĩ, “Nĩtũthiĩ nyũmba ya Jehova.”

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Magũrũ maitũ marũgamĩte ihingo-inĩ ciaku, wee Jerusalemu.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalemu rĩakĩtwo ta itũũra inene rĩnyitithanĩtio wega.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Kũu nĩkuo mĩhĩrĩga yambataga, o yo mĩhĩrĩga ya Jehova, ĩgathiĩ kũgooca rĩĩtwa rĩa Jehova kũringana na mawatho marĩa aheete Isiraeli.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Kũu nĩkuo kũigĩtwo itĩ cia ũnene cia atuanĩri ciira, o cio itĩ cia ũnene cia nyũmba ya Daudi.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Hoerai Jerusalemu thayũ: “Arĩa makwendete marotũũra na thayũ.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Kũrĩa thingo ciaku ciirigĩire kũrogĩa na thayũ, naguo ũgitĩri ũgĩe ciikaro-inĩ ciaku cia ũthamaki.”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Nĩ ũndũ wa ariũ a baba na arata, nguuga atĩrĩ, “Thayũ ũrogĩa thĩinĩ waku.”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Nĩ ũndũ wa nyũmba ya Jehova Ngai witũ, caragia ũgaacĩru waku.