Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

(Sang til Festrejserne. Af David.) Jeg frydede mig, da de sagde til mig: "Vi drager til HERRENs Hus!"

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Så står vore Fødder da i dine Porte, Jerusalem,

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem bygget som Staden, hvor Folket samles;

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

thi did op drager Stammerne, HERRENs Stammer en Vedtægt for Israel om at prise HERRENs Navn.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Thi der står Dommersæder, Sæder for Davids Hus.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Bed om Jerusalems Fred! Ro finde de, der elsker dig!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Der råde Fred på din Mur, Tryghed i dine Borge!

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

For Brødres og Frænders Skyld vil jeg ønske dig Fred,

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

for Herren vor Guds hus's skyld vil jeg søge dit bedste.