Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Ordsprog af Salomo, Davids Søn, Israels Konge.
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
Af dem skal man lære Visdom forstandig Tale,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
tage mod Tugt, som gør klog, mod Retfærdighed, Ret og Retsind;
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
de skal give tankeløse Klogskab, ungdommen Kundskab og Kløgt;
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
den vise høre og øge sin Viden, den forstandige vinde sig Levekunst;
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
de skal lære at tyde Ordsprog og Billeder, de vises Ord og Gåder.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
HERRENs Frygt er Kundskabs begyndelse, Dårer ringeagter Visdom og Tugt.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Hør, min Søn, på din Faders Tugt, opgiv ikke din Moders Belæring.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
thi begge er en yndig Krans til dit Hoved og Kæder til din Hals.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Min Søn, sig nej, når Syndere lokker!
11 Om de säga: "Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Siger de: "Kom med, lad os lure på den fromme, lægge Baghold for sagesløs, skyldfri Mand!
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
Som Dødsriget sluger vi dem levende, med Hud og Hår, som for de i Graven. (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
Vi vinder os Gods og Guld, vi fylder vore Huse med Rov.
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung" --
Gør fælles Sag med os; vi har alle fælles Pung!"
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
- min Søn, gå da ikke med dem, hold din Fod fra deres Sti;
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
thi deres Fødder løber efter ondt, de haster for at udgyde Blod.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Thi det er unyttigt at udspænde Garnet for alle Fugles Øjne;
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
de lurer på eget Blod, lægger Baghold for eget Liv.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Så går det enhver, der attrår Rov, det tager sin Herres Liv.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Visdommen råber på Gaden, på Torvene løfter den Røsten;
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
oppe på Murene kalder den, tager til Orde i Byen ved Portindgangene:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
Hvor længe vil I tankeløse elske Tankeløshed, Spotterne finde deres Glæde i Spot og Dårerne hade kundskab?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Vend eder til min Revselse! Se, jeg lader min Ånd udvælde for eder, jeg kundgør eder mine Ord:
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Fordi jeg råbte og I stod imod, jeg vinked og ingen ænsed det,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
men I lod hånt om alt mit Råd og tog ikke min Revselse til jer,
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
derfor ler jeg ved eders Ulykke, spotter, når det, I frygter, kommer,
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
når det, I frygter, kommer som Uvejr, når eders Ulykke kommer som Storm, når Trængsel og Nød kommer over jer.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Da svarer jeg ej, når de kalder, de søger mig uden at finde,
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
fordi de hadede Kundskab og ikke valgte HERRENs Frygt;
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
mit Råd tog de ikke til sig, men lod hånt om al min Revselse.
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Frugt af deres Færd skal de nyde og mættes med egne Råd;
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
thi tankeløses Egensind bliver deres Død, Tåbers Sorgløshed bliver deres Undergang;
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
men den, der adlyder mig, bor trygt, sikret mod Ulykkens Rædsel.
