Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Albarka ta tabbata ga waɗanda rayuwarsu ba ta da abin zargi, waɗanda suke tafiya bisa ga dokar Ubangiji.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Albarka ta tabbata ga waɗanda suke kiyaye ƙa’idodinsa suke kuma nemansa da dukan zuciyarsu.
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
Ba sa yin wani abin da ba daidai ba; suna tafiya a hanyoyinsa.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Ka shimfiɗa farillan da dole a yi biyayya da su.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
Kash, da a ce hanyoyina tsayayyu ne a yin biyayya da ƙa’idodinka mana!
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Da ba zan sha kunya ba sa’ad da na lura da dukan umarnanka.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Zan yabe ka da zuciya ta gaskiya yayinda nake koyon dokokinka masu adalci.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Zan yi biyayya da ƙa’idodinka; kada ka yashe ni ɗungum.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
Yaya matashi zai kiyaye hanyarsa da tsabta? Sai ta yin rayuwa bisa ga maganarka.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Na neme ka da dukan zuciyata; kada ka bar ni in kauce daga umarnanka.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
Na ɓoye maganarka a cikin zuciyata don kada in yi maka zunubi.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Yabo ya tabbata gare ka, ya Ubangiji; ka koya mini ƙa’idodinka.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Da leɓunana na ba da labarin dukan dokokin da suka fito bakinka.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Na yi farin ciki da bin farillanka yadda mutum yakan yi farin ciki da arziki mai yawa.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
Na yi tunani a kan farillanka na kuma lura da hanyoyinka.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
Na yi murna a cikin ƙa’idodinka; ba zan ƙyale maganarka ba.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Ka yi alheri ga bawanka, zan kuwa rayu; zan yi biyayya da maganarka.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Ka buɗe idanuna don in iya gani abubuwan banmamaki a cikin dokarka.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Ni baƙo ne a duniya; kada ka ɓoye mini umarnanka.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
Zuciyata ta ƙosa saboda marmari don dokokinka koyaushe.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Ka tsawata wa masu fariya, waɗanda suke la’anta waɗanda kuma suka kauce daga umarnanka.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Ka cire mini ba’a da reni, gama ina kiyaye farillanka.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Ko da yake masu mulki sun zauna tare suna ɓata mini suna, bawanka zai yi tunani a kan ƙa’idodinka.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Farillanka ne abin farin cikina; su ne mashawartana.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
An kwantar da ni ƙasa cikin ƙura; ka kiyaye raina bisa ga maganarka.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Na ba da labari hanyoyina ka kuma amsa mini; ka koya mini ƙa’idodinka.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Bari in gane koyarwar farillanka; sa’an nan zan yi tunani a kan abubuwan banmamakinka.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Raina ya gaji da baƙin ciki; ka ƙarfafa ni bisa ga maganarka.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Ka kiyaye ni daga hanyoyin ruɗu; ka yi mini alheri ta wurin dokokinka.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Na zaɓi hanyar gaskiya; na sa zuciyata a kan dokokinka.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Na riƙe farillanka kankan, ya Ubangiji; kada ka sa in sha kunya.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Ina gudu a kan hanyar umarnanka, gama ka’yantar da zuciyata.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
Ka koya mini Ya Ubangiji, don in bi ƙa’idodinka; sa’an nan zan kiyaye su har ƙarshe.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Ka ba ni ganewa, zan kuwa kiyaye dokarka in kuma yi biyayya da ita da dukan zuciyata.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Ka bi da ni a hanyar umarnanka, gama a can zan sami farin ciki.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Ka juye zuciyata wajen farillanka ba wajen riba ta sonkai ba.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Ka juye idanuna daga abubuwa marasa amfani; ka kiyaye raina bisa ga maganarka.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Ka cika alkawarinka ga bawanka, saboda a ji tsoronka.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Ka kawar da shan kunyar da nake tsoro, gama dokokinka nagari ne.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Ina marmarin farillanka ƙwarai! Ka kiyaye raina cikin adalcinka.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
Bari ƙaunarka marar ƙarewa ta zo gare ni, ya Ubangiji, cetonka bisa ga alkawarinka;
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
sa’an nan zan amsa wa masu cin mutuncina, gama na dogara ga maganarka.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Kada ka ƙwace maganarka daga bakina, gama na sa zuciyata a dokokinka.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
Kullayaumi zan yi biyayya da dokokinka, har abada abadin.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
Zan yi ta yawo a sake gama na nemi farillanka.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Zan yi maganar farillanka a gaban sarakuna ba kuwa za a kunyata ni ba,
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
gama ina farin ciki da umarnanka saboda ina ƙaunarsu.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Na ɗaga hannuwana ga umarnanka, waɗanda nake ƙauna, ina kuma tunani a kan ƙa’idodinka.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Tuna da maganarka ga bawanka, gama ka ba ni bege.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
Ta’aziyyata cikin wahalata ita ce alkawarinka yana kiyaye raina.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Masu fariya suna yi mini ba’a ba tare da an hana su ba, amma ban rabu da dokar ba.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Na tuna da dokokinka na tun dā, ya Ubangiji, na kuwa sami ta’aziyya a cikinsu.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Fushi ya kama ni saboda mugaye, waɗanda suka keta dokokinka.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Ƙa’idodinka su ne kan waƙata a duk inda na sauka.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Da dare na tuna da sunanka, ya Ubangiji, zan kuwa kiyaye dokarka.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
Wannan shi ne na saba yi, ina yin biyayya da farillanka.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
Kai ne rabona, ya Ubangiji; na yi alkawarin in kiyaye maganarka.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Na nemi fuskarka da dukan zuciyata; ka yi mini alheri bisa ga alkawarinka.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Na lura da hanyoyina na kuma mayar da matakaina ga farillanka.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Zan gaggauta ba zan ɓata lokaci ba in yi biyayya da umarnanka.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Ko da yake mugaye sun ɗaura ni da igiyoyi, ba zan manta da dokokinka ba.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Da tsakar dare nakan tashi in gode maka saboda dokokinka masu adalci.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
Ni aboki ne ga duk mai tsoronka, ga duk wanda yake bin farillanka.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Duniya ta cika da ƙaunarka, ya Ubangiji; ka koya mini ƙa’idodinka.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Ka yi wa bawanka alheri bisa ga maganarka, ya Ubangiji.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Ka koya mini sani da kuma hukunci mai kyau, gama na gaskata a umarnanka.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Kafin in sha wahala na kauce, amma yanzu ina biyayya da maganarka.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Kai nagari ne, kuma abin da kake yi yana da kyau; ka koya mini ƙa’idodinka.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Ko da yake masu fariya sun shafe ni da ƙarairayi, na kiyaye farillanka da dukan zuciyata.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Zukatansu sun yi tauri da kuma marasa tausayi amma ina farin ciki a dokarka.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Ya yi kyau da na sha wahala don in koyi ƙa’idodinka.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Doka daga bakinka ya fi mini daraja fiye da azurfa da zinariya guda dubu.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Hannuwanka ne suka yi suka kuma siffanta ni; ka ba ni ganewa don in koyi umarnanka.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Bari waɗanda suke tsoronka su yi farin ciki sa’ad da suke gan ni, gama na sa zuciyata a maganarka.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Ya Ubangiji na sani, cewa dokokinka masu adalci ne, kuma cikin aminci ka hore ni.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Bari ƙaunarka marar ƙarewa tă yi mini ta’aziyya, bisa ga alkawarinka ga bawanka.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Bari tausayinka yă zo mini don in rayu, gama dokarka ce farin cikina.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Bari masu girman kai su sha kunya saboda abubuwa marasa kyau da suke yi mini ba dalili; amma zan yi tunani a kan farillanka.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Bari waɗanda suke tsoronka su juya gare ni, waɗanda suka gane da farillanka.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Bari zuciyata ta kasance marar abin zargi wajen ƙa’idodinka, don kada in sha kunya.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Raina ya tafke da marmari don cetonka, amma na sa zuciyata a maganarka.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
Idanuna sun gaji, suna jiran alkawarinka; Na ce, “Yaushe za ka ta’azantar da ni?”
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
Ko da yake ni kamar salkar ruwan inabi ne a cikin hayaƙi, ban manta da ƙa’idodinka ba.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Har yaushe bawanka zai yi ta jira? Yaushe za ka hukunta masu tsananta mini?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Masu girman kai sun haƙa mini rami, sun ƙetare dokarka.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Dukan umarnanka abin dogara ne; ka taimake ni, gama mutane suna tsananta mini ba dalili.
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Sun kusa gama da ni a duniya, amma ban bar bin farillanka ba.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Ka kiyaye raina bisa ga ƙaunarka, zan kuwa yi biyayya da farillan bakinka.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
Maganarka, ya Ubangiji madawwamiya ce; tana nan daram a cikin sammai.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Amincinka yana cin gaba cikin dukan zamanai; ka kafa duniya ta kuma dawwama.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Dokokinka sun dawwama har yă zuwa yau, gama dukan abubuwa suna maka hidima.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Da ba don dokarka ce farin cikina ba, da na hallaka a cikin azabana.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
Ba zan taɓa manta da farillanka ba, gama ta wurinsu ne ka kiyaye raina.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Ka cece ni, gama ni naka ne; na yi ƙoƙarin neman farillanka.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Mugaye suna jira su hallaka ni, amma zan yi ta tunani a kan farillanka.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Ga duk cikakke na ga kāsawa; amma umarnanka ba su da iyaka.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Kash, ga yadda nake ƙaunar dokarka! Ina tunani a kanta dukan yini.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Umarnanka suna sa in zama mai hikima fiye da abokan gābana, gama kullum suna tare da ni.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Ina da ganewa sosai fiye da dukan malamaina, gama ina tunani a kan farillanka.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
Ina da ganewa fiye da dattawa, gama ina biyayya da farillanka.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Na kiyaye ƙafafuna daga kowace muguwar hanya domin in yi biyayya da maganarka.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Ban rabu da dokokinka ba, gama kai da kanka ne ka koya mini.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Ɗanɗanon maganarka akwai zaki, sun ma fi zuma zaki a bakina!
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
Na sami ganewa daga farillanka; saboda haka ina ƙin kowace hanyar da ba daidai ba.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Maganarka fitila ce ga ƙafafuna haske kuma a kan hanyata.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Na yi rantsuwa na kuma tabbatar da shi, cewa zan bi dokokinka masu adalci.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Na sha wahala sosai; ka kiyaye raina, ya Ubangiji, bisa ga maganarka.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Ka karɓi yabon bakina da nake yi da yardar rai, ya Ubangiji, ka kuwa koya mini dokokinka.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Ko da yake kullum ina riƙe da raina a hannuwana, ba zan manta da dokarka ba.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Mugaye sun kafa mini tarko, amma ban kauce daga farillanka ba.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Farillanka su ne gādona har abada; su ne farin cikin zuciyata.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Zuciyata ta shirya a kan kiyaye ƙa’idodinka har ƙarshe.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
Na ƙi mutane masu baki biyu, amma ina ƙauna dokarka.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Kai ne mafakata da garkuwata; na sa zuciyata a maganarka.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Ku rabu da ni, ku masu aikata mugunta, don in kiyaye umarnan Allahna!
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Ka raya ni bisa ga alkawarinka, zan kuwa rayu; kada ka bari a gwale sa zuciyata.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Ka riƙe ni za a kuma cece ni; kullayaumi zan ɗauka ƙa’idodinka da muhimmanci.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Ka ki dukan waɗanda suka kauce daga ƙa’idodinka, gama yaudararsu banza ne.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
Dukan mugayen duniya ka zubar kamar datti; saboda haka nake ƙaunar farillanka.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Naman jikina na rawan jiki don tsoronka; na cika da tsoron dokokinka.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Na aikata abin da yake mai adalci da kuma daidai; kada ka ni a hannun masu danne ni.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Ka tabbatar da lafiyar bawanka; kada ka bar masu girman kai su danne ni.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Idanuna sun gaji, da jiran cetonka, da jiran alkawarinka mai adalci.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Ka yi da bawanka bisa ga ƙaunarka ka kuma koya mini ƙa’idodinka.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Ni bawanka ne, ka ba ni fahimi don in gane farillanka.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Lokaci ya yi da za ka yi wani abu, ya Ubangiji; ana karya dokarka.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Saboda ina ƙaunar umarnanka fiye da zinariya, kai, fiye da zinariya zalla,
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
saboda kuma ina lura da dukan farillanka da kyau, na ƙi kowace hanyar da ba daidai ba.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Farillanka masu banmamaki ne; saboda haka nake yin biyayya da su.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Fassarar maganganunka sukan ba da haske; sukan ba da ganewa ga marar ilimi.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Ina hakkin da bakina a buɗe, ina marmarin umarnanka.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Ka juye wurina ka kuma yi mini jinƙai, yadda kullum ka yi wa waɗanda suke ƙaunar sunanka.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Ka bi da sawuna bisa ga maganarka; kada ka bar zunubi yă mallake ni.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Ka fanshe ni daga mutane masu danniya, don in yi biyayya da farillanka.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Ka sa fuskarka ta haskaka a kan bawanka ka kuma koya mini ƙa’idodinka.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Hawaye suna malalowa daga idanuna kamar rafi, gama ba a biyayya da dokarka.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Mai adalci ne kai, ya Ubangiji, dokokinka kuma daidai ne.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Farillan da ka shimfiɗa masu adalci ne; su kuma abin dogara ne ƙwarai.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Kishina ya cinye ni ɗungum, gama abokan gābana sun yi biris da maganganunka.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
An gwada alkawuranka sarai, bawanka kuwa yana ƙaunarsu.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Ko da yake ni ba kome ba ne an kuwa rena ni, ba na manta da farillanka.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Adalcinka dawwammame ne dokar kuma gaskiya ce.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Wahala da damuwa suna a kaina, amma umarnanka su ne farin cikina.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Farillanka daidai ne har abada; ka ba ni ganewa don in rayu.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Na yi kira da dukan zuciyata; ka amsa mini, ya Ubangiji, zan kuwa yi biyayya da ƙa’idodinka.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Na yi kira gare ka; ka cece ni zan kuwa kiyaye farillanka.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Na tashi kafin fitowar rana na kuma yi kukan neman taimako; na sa zuciyata a maganarka.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Ban rufe idanuna ba dukan dare, don in yi tunani a kan alkawuranka.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Ka ji muryata bisa ga ƙaunarka; ka kiyaye raina, ya Ubangiji, bisa ga dokokinka.
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Waɗanda suke ƙirƙiro mugayen dabaru suna nan kusa, amma suna nesa da dokarka.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Duk da haka kana kusa, ya Ubangiji, kuma dukan umarnanka gaskiya ne.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
Tun tuni na koyi daga farillanka cewa ka kafa su su kasance har abada.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Ka dubi wahalata ka cece ni, gama ban manta da dokarka ba.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Ka kāre manufata ka kuma fanshe ni, ka cece rai na kamar yadda ka alkawarta!
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Ceto yana nesa da mugaye, gama ba sa neman ƙa’idodinka.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Tausayinka da girma yake, ya Ubangiji; ka kiyaye raina bisa ga dokokinka.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Maƙiya masu yawa ne suke tsananta mini, amma ban rabu da farillanka ba.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Na dubi marasa aminci da ƙyama, gama ba sa yin biyayya da maganarka.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Dubi yadda nake ƙaunar farillanka; ka kiyaye raina, ya Ubangiji, bisa ga ƙaunarka.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Dukan maganganunka gaskiya ne; dukan dokokinka masu adalci madawwami ne.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Masu mulki suna tsananta mini ba dalili, amma zuciyata na rawan jiki game da maganarka.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Ina farin ciki da alkawarinka kamar yadda wani kan sami ganima mai girma.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Na ƙi ina kuma ƙyamar ƙarya amma ina ƙaunar dokarka.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Sau bakwai a rana ina yabonka saboda dokokinka masu adalci.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Waɗanda suke ƙaunar dokarka suna da babban salama, kuma babu abin da zai sa su yi tuntuɓe.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Ina jiran cetonka, ya Ubangiji, ina kuma bin umarnanka.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Ina biyayya da farillanka, gama ina ƙaunarsu ƙwarai.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Ina biyayya da farillanka da kuma koyarwarka, gama dukan hanyoyina sanannu ne gare ka.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Bari kukata ta zo gare ka, ya Ubangiji; ka ba ni ganewa bisa ga maganarka.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Bari roƙona yă zo gabanka; ka cece ni bisa ga alkawarinka.
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Bari leɓunana su cika da yabonka, gama ka koya mini ƙa’idodinka.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Bari harshena yă rera game da maganarka, gama dukan umarnanka masu adalci ne.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Bari hannunka yă kasance a shirye don yă taimake ni, gama na zaɓi farillanka.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Ina marmarin cetonka, ya Ubangiji, dokarka kuwa ita ce farin cikina.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Bari in rayu don in yabe ka, bari kuma dokokinka su raya ni.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
Na kauce kamar ɓatacciyar tunkiya. Ka nemi bawanka, gama ban manta da umarnanka ba.
