Psaltaren 112

1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.

Alléluia! Heureux l’homme qui craint l’Eternel, qui prend grand plaisir à ses commandements!

2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.

Puissante sera sa postérité sur la terre: la race des justes est bénie!

3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.

Abondance et richesse régneront dans sa maison, sa vertu subsistera à jamais.

4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.

Une lumière brille pour les justes au sein des ténèbres; il est bienveillant, miséricordieux, vertueux.

5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!

Bon pour les hommes, il est généreux, consent des prêts, et règle ses affaires avec équité.

6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

Certes jamais il ne chancelle, le juste se prépare un souvenir impérissable.

7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

Il n’appréhende pas de mauvaise nouvelle, son cœur est ferme, plein de confiance en l’Eternel.

8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.

Son âme est inébranlable, ne craint rien, tandis qu’il voit de ses yeux le sort de ses adversaires.

9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.

Il est prodigue pour donner aux pauvres, sa bienfaisance ne se dément jamais, son front s’élève avec honneur.

10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.

Le méchant en est témoin et s’irrite, il grince des dents et se ronge de dépit. Le désir des méchants est frappé d’impuissance.